this years love
Jag är verkligen lycklig. Känslorna som jag faktiskt inte trodde existerade fladdrar omkring på högsta speed. Det må låta flummigt. Men ibland är jag okontaktbar när jag är med mina vänner. Antingen sitter jag och tänker på honom eller så läser jag ett gulligt sms från honom. Allt sånt där som är så otroligt fjantigt hos andra känns så otroligt fint och underbart när det "drabbat" mig. Aldrig någonsin har jag varit med om en konstant saknad efter någon. Det känns helt sjukt och jag är verkligen lycklig.
- "När kommer dom?" - "Vilka då?" - "Dom som bryr sig!"
Jag tänker faktiskt hoppa över nr 10 - det här hade jag på mig idag. Jag skulle sända ut dubbelmoral om jag helt plötsligt körde på en dagens outfit.
Nr 11 - mina djur
Min familj har en kanin. Hon är svart. Hon heter Skuggan. Hon säger inte så mycket.
Nr 12 - i min väska
iPod, läxböcker, kalender, schema, pennor, nycklar, plånbok, öhhhhhh.
Nr 13 - den här veckan
Måndag: Plugga
Tisdag: Jobba
Onsdag: Kungsberget
Torsdag: Träna
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba sen troligtvis hem till pv
Söndag: Träffa min äldsta och mycket nära och fina vän Johanna
å nu blir det reklam
Gultefult.blogg.se
friday im in love. och det är ju fredag hela veckan. aight?
Jag är så otroligt glad och lycklig. Kommer ni ihåg att jag skrev i något inlägg att jag under 2010 och bakåt har varit "immun" mot att bli kär. Ja, så fort det slog över till 2011 var det precis vad jag lyckades bli. Kär alltså. Det känns fantastiskt bra och alldeles alldeles underbart. Nu ska jag sluta fjolla för er med mina lyckorus(dock inte för mig själv... hehehe).
Nu på kvällskvisten har jag befunnit mig ute i skogen hos Skrållan och ätit marre, chirre, orre och gorre. Nu är sängen för jag har ett jävligt begränsat förråd när det gäller energimängd. Plus att jag har samling kvart över 8 imorgon. Men kom ihåg att jag är lycklig ändå! 
Fuck my life.
god put a smile upon your face
Jag har ingen speciell och anmärkningsvärd tro när det gäller religion. Visst har jag konfirmerat mig, men mest för presenternas skull.
Dock har jag en tro som handlar om att en positiv person som ständigt är nära till skratt klarar sig bättre i livet än andra. Nu syftar jag inte på en oseriös positivitet, utan på den positiviteten som inte bara "drabbar" sig själv utan som även sprids vidare till andra. Jag själv blir jätteirriterad när en vän, kompis eller bekant(ja det finns skillnad mellan de kategorierna) är otrevlig eller snäser utan någon som helst anledning.
Nu vill jag inte få detta att låta som att jag vore ängeln sänd från ovan. Men jag skulle, ödmjukt, vilja påstå att jag har varit rätt duktig på att hålla en positivitet i mitt beteende mot andra. Även fast jag har varit deppig for no reason, även fast mitt självförtroende sviktar och även fast jag har fått onödiga kommentarer riktade mot mig har jag aldrig varit elak mot någon. Jag har försökt vara trevlig mot alla (trots min blyghet). Och jag tror att detta har lönat sig. Jag känner att jag varken skulle kunna eller vilja ha ett bredare kontaktnät.
Dessutom har en snäsig och negativ inte precis någon lovande framtid. Det är inte så fantastistiskt attraktivt om jag får säga mitt.
Nr 8 - ett ögonblick
Det var en natt i Somras när jag och mina vänner var på Emmabodafestivalen. Jag hade slut på energi och folk i kompisgänget började tjaffsa med varandra. Alkoholen började försvinna ur kroppen och allt jag ville var att gå och lägga mig och sova i mitt tält. Jag hörde hur en av mina vänner började gråta och att alla avlägsnade sig från vårt camp. Jag kände starkt att jag skulle springa efter min ledsna vän men tänkte också att hon nog visste vad hon gjorde. I och med mitt eget tillstånd blev jag ledsen och känslosam av allt drama och kröp ner i sovsäcken och försökte sova. När jag inte kunde finna ro ringde jag min vän för att kolla att hon mådde bra. Inget svar. Ringde igen. Inget svar. Ringde igen. Inget svar. Jag gav upp. Mobilen ringde, det var min vän. Jag svarade och det jag möttes av var inte min väns röst, utan min väns vän som grät och sa att jag skulle skynda mig bort till festivalområdet och langosståndet.
Jag gick in i tältet bredvid och väckte Rebecca och bad henne följa med bort. Folk hade börjat gå och lägga sig och det var bara någon enstaka vinglig och lerig stackare kvar ute i mörkret. Vi kom fram till Langosståndet och såg först inte min vän. Sen såg jag en "klump" i skuggan bakom och jag sprang fram. Där satt min vän och grät. Jag försökte få ut vad som hade hänt men det kom bara tårar från henne. Oron gick över till tårar och jag kände mig hjälplös och otillräcklig. Vad hade hänt min vän? Till sist berättar hon att hon hade blivit utsatt för ett vålddäktsförsök. Jag blev arg, hatisk, ville bokstavligen spöa skiten ur den som hade gjort min vän illa. Efter att sjukvårdspersonal och poliser övertalat henne att följa med till sjukhuset och även göra en anmälan åkte vi iväg. Hela natten var vi borta och min vän var så duktig. Hon gick ut och in ur rummet där hon om och om igen fick ta blodprov då personalen gjorde fel gång på gång. Hon gick igenom allt utan att ge ifrån sig ett pip och utan att göra en min.
Aldrig har jag sett henne, aldrig sett någon, så liten och så rädd. Det värsta var att hon såg sig själv som boven i dramat. Hon var offret, det var synd om henne, hon hade inte gjort något fel. Men hon kunde inte se det. Det gjorde så ont att se allt det hända. När jag och min vän kom tillbaka till tältet morgonen därpå var min sista tanke innan vi somnade in att jag aldrig aldrig någonsin ska lämna henne ur sikte igen. Aldrig.
Kostymen är köpt och allt är klart för fest
Sen så är det ju så att jag och Nils kastade ihop en liten trudilutt till Tom. Den går av någon anledning inte att ladda upp. Men tryck här så kommer ni till den.
tvilling i mitt hjärta
JAG TÄNKER INTE VARA NÅGON JÄVLA OXE!!!!!! Jag som skulle tatuera in tvillingarnas tecken och allt det där. Fuck my life och fuck allt som har med fucking jävla oxar att göra.
who's that chick?
Nr 7 - Min bästa vän
Egentligen tänkte jag hoppa över det här numret för att jävlas med Malin. Hon var lite arg på mig i Lördags nämligen för att jag inte hade bloggat på ett tag. Anledningen till att hon reagerade så starkt på att jag inte hade uppdaterat var att hon på något sätt har självutnämnt sig till min bästa vän och ville att jag skulle komma till det här inlägget så fort som möjligt.
Egentligen är jag lite smått anti "bästa-vän" titeln. Samtidigt är jag anti att vara anti. Jävla dubbelmoral. Back to the ämnet. Malin Skoglund Sandell är väl min bästa vän och den där jobbiga och äckliga syster jag aldrig fick. Jag har mest visat den korkade Malin här i bloggen, och folk som inte känner henne bra har nog uppfattat henne som lite blyg. Det sistnämnda är en sida jag dock aldrig får se annars. Jag ska skriva upp några exempel till varför Malin är just min bästa vän.
1. Malin är sig själv. Uppifrån och ner och nerifrån och upp.
2. Jag kan vara mig själv med henne. Uppifrån och ner och nerifrån och upp.
3. När hon ska ge mig ett råd säger hon som det är om hon tycker att jag gör fel, men på ett sätt som ändå stöttar mig och hjälper mig framåt. Hon säger inte att jag har gjort eller agerat rätt när jag faktiskt inte har gjort det. Och det är sällsynt hos töser i vår ålder tycker jag.
4. Hon är den mest omtänksamma och ödmjuka person jag någonsin träffat.
5. Jag brukar få klappa hennes hund Hans-åke.
OCH I SOMMAR DRAR VI TILL KRETA! HON OCH JAG! JAG OCH HON! 
Stubinen brinner, mot explotion!
Nu till en annan, viktigare sak. Kommer ni ihåg att någon var inne på min facebook i Aruba när jag glömde logga ut? Igår kväll när jag, Jacob(lillebror, 12 år) och Mamma sjöng singstar avbröt Jacob mitt i allt och sa; "Jennieeeeee, kommer du ihåg när det var en som var inne på din facebook i Aruba?" Varpå jag svarade; " eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh ja". "Joo... heheheheh, det var jag."
Hur listig är inte han? Och hur fan har han kunnat hålla minen. Jag blir lika fascinerad varje gång han visar något slags tecken på intelligens. Kanske dags att inse att han börjar bli stor.
Best in the class
Min klass, 09spa, är en klass full av grymt, vad ska jag säga, både olika och färgstarka individer. Jag har genom hela mitt liv haft mycket svårare för att ta kontakt med tjejer än med killar. Därför är jag i helhet bättre kontakt med killarna i klassen och känner mig helt enkelt mer bekväm och "hemma" där. Kan ha att göra med det jag skrev i Nr 1 inlägget. Det där om att jag alltid har undvikt färgen rosa. Annars har jag ju min latina, Steven, som är min bästa och närmsta vän i klassen. Det har "varit vi" sedan den första veckan i ettan. Vi passar bra ihop, hon är lika sjuk i huvudet som jag, fast på ett mer latinamerikanskt vis.
Min klass är rätt begåvad på många sätt och vis. Allt från att bli fångade på övervakningskameran när de snor glass till att lösa mellanösternkonflikten på rekordtid. That's my class!
Hate to say i told you so
När vi började spela innebandy, dvs gamla Ösby, tjatade vår tränare jämt och ständigt på att vi skulle använda innebandyglasögon. Just för att förhindra att sådant ska kunna hända. Självklart tyckte vi bara att detta var onödigt då vi aldrig fick några bollar i ögonen och såg det nästan som något omöjligt. När vi "glömde" glasögonen börja vår tränare att hota oss, Inga glasögon, ingen match för den personen. Så vi paktade oss lite så småningom på det viset att alla började glömma glasögonen. Inga glasögon över huvudtaget, ändå match.
Idag får han säga "I told you so" hur mycket han vill.
fan vad du är snygg när jag är full
Jag måste nog erkänna att det här är det svåraste ämnet att skriva om. Vad tusan är kärlek? Vad tusan är inte kärlek? Det är olika från individ till individ. Det ordet jag kopplar med kärlek utan att egentligen tänka efter är glädje.
När jag var liten, mindre, tänkte jag att kärlek var något som endast existerade mellan en kvinna och en man eller mellan två likakönade som älskar varandra på en annan level. Jag såg inte då att kärlek är så himla brett. Jag såg inte att det som fanns mellan två vänner var kärlek, det var bara vänskap. Jag såg inte att det som fanns inom familjen var kärlek, det var bara generna som band oss samman. Jag såg inte att bra musik var kärlek, det var bara bra musik.
Nu med sjukt många år i backspegeln inser jag att kärlek är allt och utan kärlek finns inget.
En gång i tiden har även jag varit poet. Även fast det var framtvingat.
I know what I've done, cause I know what I've seen
I Just wanna live
Nr 4 - Innan jag dör
Ni vet alla saker man vill göra innan man dör, men vet att man aldrig kommer vara man nog att genomföra. Ja det är väl dessa saker som ploppar upp i huvudet nu. Men jag ska försöka skriva en lista på 20 saker jag vill göra innan jag dör, som till stor del är realistisk.
1. Hoppa fallskärm
2. Tatuera mig
3. Skaffa barn
4. Kanske få en rik karla karl på köpet
5. Vara en rockstar
6. Haft en helt ok framgångsrikt karriär inom något yrke jag brinner för
7. Bli vältränad
8. Städa mitt rum
9. Flytta utomlands
10. Tågluffa
11. Springa naken i snön
12. Sluta ta sönder saker
13. Köpa en apa
14. Lära mig kråla
15. Göra en riktigt fet god gärning
16. Vara bäst på något
17. Dricka kaffe
18. Fixa en ny sladd till min keyboard
19. Läsa hela bibeln
20. Äta korv igen
Jag måste nästan sätta igång omedelbart om jag ska hinna med allt innan vi dör om cirka 2 år.
winter fucking wonderland
Ni vet känslan när man vaknar av att man faller? Det där fallet har nu ersatts av de aktuella is-halkningarna. Jag vaknar upp varje gång när jag precis har somnat av att marken försvinner under mig och jag hamnar på rumpan. Är man vinterskadad då?
S.O.s the tiger took my family
nr 3 - min familj
So lets see. Familjen Larsson består av sex medlemmar som jag kan berätta lite om här nedan.
Kajsa "Mamma" Larsson: Mamma är gift med min pappa men hela familjen är överens om att hon borde ha gift sig med Paul Anka istället. Hon börjar snabbt som blixten närma sig femtio, vilket jag absolut inte talar om bara för att jag vet att hon läser bloggen och kommer bli arg, absolut inte därför. Förutom att hon skrattar åt det jag säger som inte är ett skämt och att hon inte skrattar åt det som är ett skämt är hon världens bästa mamma som genom alla år har ställt upp för mig i ur och skur och som jag har visat för lite uppskattning till. Jag vet inte hur många hästar hon har fått rykta, eller hur många bett hon har fått tvätta genom tiderna. Detta är jag evigt tacksam för mor.
Håkan "Pappa" Larsson: Pappa däremot får jättegärna vara gift med mamma. MEN han borde ha tänkt ett steg längre vid efternamnsvalet och tagit mammas gamla "Håkansson" istället. Det hade väl ändå varit något. Det skulle kunna göras en realityserie om pappa. Visserligen hade jag kanske varit den enda tittaren. Han är ju trots allt skåning. Men faktumet att han har hakat på "K" och "du kan va" trenderna gör på något sätt honom lite mer skön än han i grund och botten är. Förutom att dina skämt om att det blir "lök och svamp" till middag är lite yesterday i och med att vi nu för tiden tycker om sådant, är du helt ok i och med att du hämtar mig från träningarna.
Jesper "biffen" Larsson: Vill ni hitta Jesper kan ni leta på Frukt och grönt på ICA eller på närmaste gym. Är han inte där kan ni alltid kolla i rummet bredvid mitt. Jesper är två år äldre mig och har alltid varit det. That's true. I alla år har jag varit stolt över honom, yes you heard me beppe, sett upp till honom och varit imponerad över hans prestationer både i skolan och utanför. Det är väl inte förrän nu på senaste tiden som vi har fått en lite bättre relation, och det är jag glad för. Någon dag skulle vi ju kunna äta chips och dipp tillsammans, kanske.
Jacob "knatte" Larsson: Minstingen i familjen har vi då här. Och jag måste på en gång erkänna att han är det roligaste kryp jag varit med om. Alltid glimten i ögat och nära till skratt. Han har en oerhörd självdistans och kan driva om sig själv på ett sätt som ytterst få människor kan. Och då är han ändå knappt 12 år. Han är även väldigt intelligent, vilket får mig att känna mig pretty much värdelös till och från. Att bli utklassad av en 12-åring är inte sättet jag får upp nosen i vädret på direkt. Jag är stolt över dig Jac66!
Den sista familjemedlemmen är inte värd att nämna. And it's not because she's black. (kaninen). 
put on your dancing shoes
Jag berörs av all slags musik men på olika sätt. Sättet jag berörs på som jag gillar mest är den känslan man får av glada, hoppiga låtar. Låtar som får en att vilja dansa fult och som får en att sjunga med. Som här om dagen när vi var på promenad, jag och iPoden, gick jag i mörkret och dansade till Movits. Det må låta lite smågeekie och skumt, men man känner sig liksom ett med omgivningen för stunden. Om ni lyssnar på en låt med dom förstår ni nog vad jag menar.
Jag kan inte specifikt peka ut låtar som berör, för det finns ett alldeles för stort sortiment av dessa. Jag blir nog mer berörd av kombinationen bestående av en skön artist som tilltalar mig och dess schysta platta än av en enstaka låt. Artister som uppfyller de kraven enligt mig är till exempel Andreas Grega, Paolo Nutini, Isak Strand och Oskar Linnros.
Mitt liv som kändis
För tillfället medverkar jag i (vad jag vet) tre olika former av mediaprojekt.
1. Musikvideo. Jag är den hattiga tjejen med gula hängslen. Jag har aldrig känt mig så häftig som jag gjorde med den 80-tals klädseln. Det gäller att vara observant för att lägga märke till mig.
2. Tv4 kom till vår lektion och filmade och ställde frågor. Först ser man mig vid 01:00 i bakgrunden med blå skjorta, 01:07 ser man min rygg då jag sitter och fnissar med Evelina i hopp om att dom inte vill filma mig om jag inte är seriös. Förövrigt tycker jag att klassen skötte sig rätt bra.
Klicka här om ni nu vill se repotaget!
3. Sist men inte minst medverkar jag (och hela min klass plus ungefär 500000000000000000 ungdomar till) i Cornelis Vreeswijk filmen. Det är den scenen när han spelar på roskildefestivalen. Jag själv har inte sett filmen, men enligt säkra källor (alla skvallerbloggar) ser man mig.
Det är fan inte lätt.
snart är det jag som är kung
Jag anar det värsta när jag redan vid första punkten får andningsbesvär och tix av nervositeten. Men vem är då jag? Jag heter Jennie Kajsa Maria Larsson, men ni kan kalla mig Jennie, eller Larssa. Allt annat är uteslutet. För tillfället är jag inne på det sista halvåret som 17-åring, sista halvåret som en barnrumpa. Det känns som att jag skriva i en "mina vänner" bok.
Favoritfärg: Har alltid varit blå, egentligen har jag inte ens tänkt efter om jag gillar någon annan färg mer. Men det var coolt att inte älska rosa som alla andra tjejer när jag var liten. Enligt mig. Det där har också varit ett faktum när det gäller mig. Jag har aldrig känt för att vara en "pink lady" som har brytt mig särskilt mycket om ideal och sånt trams. Samtidigt som jag skrev "jag har aldrig [...] brytt mig särskilt mycket om ideal och sånt trams" slog det mig hur fantastiskt fel det är. Silly me, klart jag har brytt mig om det. Det har väl mest handlat om att jag inte har velat bry mig.
Favoritmat: Just den här frågan var den jag fruktade mest, efter "favoritbok/film" i "min vänner" böckerna. Oftast skrev jag det första som kom upp i huvudet, eller det som personen innan mig hade skrivit. Det där med kreativitet och snabbtänkthet(?) har aldrig varit min grej, självklart har jag försökt jobba på det. Men ni vet hur det är. Men åh nu blev jag sugen på min och mallans nationalrätt. Kyckling, potatisklyftor, bea och sallad.
Ofavoritmat: Korv och allt annat som äcklar mig.
Hobbys: "På fritiden gilar jag att leka med mina väner. Min bästis heter Malin. Vi brukar ha jetekul tillsamans." Annars spelar jag innebandy, sjunger i det häftigaste rockbandet ni kan tänka er och sitter till och från i kassan på ICA. Ibland gillar jag att halka på hal mark också.
Förutom detta är jag asrolig!!!!, supersnygg!!!, jättesnäll!!!, supersmal!!!, bra på allt jag gör!!!, (för känslosam), (sjukt jävla störd) och (sarkastisk).
Making the list
Dag 02 – Låtar som berör
Dag 03 – Min familj
Dag 04 – Innan jag dör
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min klass
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag
Dag 11 – Mina djur
Dag 12 – I min väska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Idag har jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Något ni inte visste om mig
Dag 17 – Det här får mig att må bra
Dag 18 – Så ser jag mig själv
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Min humor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt favoritminne
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Något som förändrat mitt liv
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Frågor
Dag 30 – Ett sista ögonblick
with a little help from my friends
Sen har jag ett litet uppdrag till er som ni kanske kan hjälpa mig på traven med. Jag har, som ni kanske har märkt, inget vettigt att skriva. Men jag vill skriva. Därför tänkte jag att vi tillsammans kan komma på ämnen som jag kan skriva om.
Tack på förhand
MVH för tillfället oskön bloggerska
Update: Eller om någon känner för att gästblogga om hur mycket den älskar mig. Det går också bra.
2011
Många har skrivit en resume av 2010, men jag känner inte för att göra det. Även fast jag har haft många underbart och sjukt jävla roliga stunder har 2010 inte känts som ett bra år. Överlag. Jag har varit en sopa på att hinna med saker och jag har blivit en hel soptunna på att höra av mig till mina vänner. Vilket har resulterat i att jag inte alls har samma relation till alla längre. Jag har förvirrat mina känslor och satt en spärr som talar om att jag inte kan bli kär. Jag har brytt mig för mycket om vad andra tycker om mig och har blivit rädd för att berätta saker för folk då jag halvt har börjat sluta tro på en konstant tillit mellan människor.
Allt det där vill jag lägga bakom mig. Jag vill se på livet med en mer lättsam inställning och med lite eld i baken. Jag vill låta kärleken och glädjen flöda och jag vill vara allmänt lycklig. Självklart hör det till att vara deprimerad eller att ha lite ångest då och då, det är bara dumt att blunda för det. Men jag vill inte ta lika hårt på saker längre. Jag ska heller inte bry mig om de människor som jag vet att jag inte kan lita på. Jag ska hålla mig borta från trubbel helt enkelt.
Jag ska även få alla MVG resten av gymnasietiden, jag ska bli bäst i innebandylaget, jag ska börja sjunga som en gudinna och jag ska lära mig ALLA PLU-koder på jobbet. Hybris kommer bli mitt mellannamn.
Never gonna leave this bed
Jag har sovit hemma en natt det här lovet, och det var natten innan jag åkte iväg till Aruba. Inte konstigt att både synen och lukten i mitt rum känns väldigt obekant. Mina föräldrar har börjat fråga om huset är ett hotell, vilket inte kanske är en så konstig fråga då jag kommer hem, äter, duschar, går på toa, byter kläder och drar iväg igen. I kväll däremot ska jag stanna hemma, kolla på Easy A och somna tidigt. Funderar på att skeda med Jörgen i natt, min geleråtta för er som inte kommer ihåg. 
Ni får jättegärna sluta vara arga för att jag inte har bloggat bra den senaste tiden och börja kommentera igen! (Cred till skrobben!)
ett sällsynt exemplar
De två första bilderna är tagna från balkongen och de två andra från stranden och restaurangen. Vi hade det rätt gött va?
I'm gonna buy a gun and start a war
Några saker som har fascinerat mig lite extra under semestern är:
1. Alla galna Amerikanare som jagar solstolar innan klockan fem på morgonen men inte visade sig på stranden under hela dagen. Stranden var ett konstant krigsfält.
2. De ytterst socialt kompetenta fåglarna och ödlorna.
3. Arubianerna är nog det mest språkbegåvade och trevliga folket jag har stött på.
4. Att folk kan ha så satans fula solglasögon. Det gör mig frustrerad.
5. Detsamma gäller de där trosbadbyxorna.
Nu ska jag ladda batterierna så jag lyckas hålla mig vaken när jag ska leka med mallanbrallan.
