.

I skrivande stund äter jag okokta tortellinis pågrund av dödshotande hunger. Imorgon bär det av mot lindvallen och skidbackarna. Är tillbaks på söndag, sköt er tills dess!

Jag är inte den som är den, men idag firar jag och jockeboi ett två månaders långt officiellt facebookförhållande. Grattis till oss!

Vaknade upp i natt vid 2-tiden av en (vid den tiden) läskig mardröm. Jag blev paranoid och gömde mig under täcket med mobilen och smsade Jocke som försökte få mig att berätta om drömmen, varpå jag svarade något i stil med "Den var jätteläskig... Kommer inte ihåg vad den handlade om riktigt". Efter några om och några men lugnade jag ner mig och somnade om. Idag när jag satt i kassan och hade tråkigt kom jag och tänka på det här, och kom även på vad den handlade om och skrattade högt inom mig åt den brutalt oläskiga drömmen. 

Jag har åter igen kommit in i en fas där jag spelar lite för mycket Robot Unicorn Attack. När jag gång på gång förlorar blir jag bitter, och min favorit bitterhetsfras i mitt huvud är "den där jäveln ********* har ju fan inget liv som sitter och spelar Robot Unicorn Attack. Jävla fanatiker." DOCK kommer jag alltid på mig själv med att jag fan inte är så mycket bättre själv. Ta även del av att ni inte ska spela spelet när ni är trötta.

Har ni någonsin kännt det där extrema suget efter att bomba folks loggar på facebook? Fick nyss det nämligen. Lyckades nog hålla mig i skinnet helt okej bra. Nu ska jag kravla mig ner för att göra mig några varma mackor till middag. Varför inte dricka lite lömjk(gissa ord) till när man ändå har chansen? Känner ni suget till att bomba folks loggar ni också, bespara dina vänner den onödigheten och lyssna på det här istället. Dansa lite också. Nys inte på hela skärmen som jag nyss gjorde, blir ett jävla jobb att städa bort. Inte direkt, ville mest bara skrämma er så ni inte begår samma misstag.

Jag vill bli riktigt bra på något, utveckla en förmåga till dess spets. Hittills i livet har jag bara lyckats vara okej eller lagom bra på saker, men aldrig riktigt bra. Jag vill uppleva den känslan, jag vill vara stolt över den specialiserade förmågan, jag vill vara bäst och känna mig "oslagbar" på något. Helst av allt skulle jag vilja vara jättesmart. Ja det skulle jag vilja vara!

Vilket härligt jävla väder det är ute. Trots min ledighet har jag varit vaken sen Jocke drog till jobbet vid 8 snåret. Har sedan dess suttit ute i solen och pluggat matte och läst min klassikerbok på engelska om en prostituerad tös Moll Flanders. Ladda ner filmen - check!

Helgen börjar lida mot sitt slut, och ska jag vara helt ärlig så är det inte mig emot så fruktansvärt mycket. Du snabbare tiden går, desto tidigare kommer sommarlovet. Vad har jag gjort i helgen då? Nää inte så mycket, mest chillat runt med Jockeboi lite här och där. Har även jobbat, spelat sista seriematchen för säsongen och övningskört. De kommande timmarna bör jag lägga på plugget, men vi får se hur det blir med den saken.

Jag kommer verkligen inte på mitt favoritminne, så jag lämnar nummer 23 på listan bakom mig så länge och hoppar till nummer 24 - Det här får mig att gråta.

Nu har jag hypat lite med designen, och jag vet inte riktigt om jag tycker att det blev chips och dipp(bra) eller om det blev korv(dåligt).

Fanny: Försöker skriva en hatisk text på latin men det går inge bra :-P

Jag känner mig helt enkelt lite extra cool idag. Det finns många ytterst få anledningar till det dock. Antar att mina vänner boostar upp min coolhet med sina beundrande ord som "fan vad cool du är Jennie". En annan anledning till att jag känner mig lite extra cool idag är att jag precis skickade in min och Stevens jävla förbaskade äckeluppsats som vi har krigat med under en bra jävla lång period känns det som. Vi har jobbat och jobbat utan att egentligen ha kommit någon vart. Tänks gode gud vad jag pustar ut nu. Ännu en till anledning är att jag gick och sjöng på manboy och popular idag. Mest för att jag ville bli populär. 

Det får inte bli till en vana att jag uppdaterar dåligt. Då kommer ni alla försvinna ju. Jag ligger i Malins säng och kollar när hon städar upp efter nattens cööräzieness. Ska jag vara ärlig var det fan allt annat än crazy här igår. Ibland undrar jag om jag är värd att ens kallas för en tonåring. Tonåringar ska vara flippade, dom ska vara uppe hela nätterna och supa. Dom ska inte börja fundera på förtidspensionering redan vid 17-års ålder, dom ska inte somna innan 12 en fredagskväll och dom ska inte vakna klockan 7 dagen efter.

I kväll däremot är det fekkenation hos Julian som har fyllt 18. Däremot kommer jag inte leva upp till en tonårings krav i kväll heller. Innan vi drar till festen ska jag nämligen kolla på melodifestivalen, sen ska jag köra nyktert (så långt det går) och så ska jag försöka mig på en tidig hemgång i och med att jag har en ganska viktig match imorgon. Inte mig emot dock!

Nu vet jag inte vad jag ska göra, kanske mobba malin igen för att hon höll i sina bröst när hon sprang upp för trappan. Aa det ska jag nog göra. Över och ut och fred på jorden och tänk på isbjörnarna.

Idag hade vi första mattelektionen efter vår lärares bortgång. Den tillfälliga vikarien var en god vän till Stina, vilket gjorde det omöjligt för honom och för oss att hålla igång lektionen. Allt blev så känslosamt att många, bland annat jag, var tvugna att gå därifrån. Bara av att ta ut matteboken ur skåpet gav mig klumpen i bröstet. Igår kväll när jag satt ensam i soffan började jag gråta, och jag började tänka. Samtidigt som det här tar så hårt på mig känner jag att jag gör fel som är ledsen, varför vet jag inte, antagligen för att vi ändå inte hade en närmare relation än lärare och elev. Det börjar liksom sjunka in nu sakta men säkert. Men det som utan tvekan är det svåraste och smärtsammaste är tanken på hennes son som nu är föräldralös. Det var många, många år sedan jag hade den här känslan om döden. Och den skrämmer mig, döden.

Man ska uppskatta det man har så länge man har det. I lördags gick en lärare till mig bort och hela dagen har därför varit i hennes ära. Med alla lektioner inställda och med många fällda tårar har vi skänkt tankar till hennes nära och kära. Framför allt till hennes 17-åriga son. Det känns inte verkligt att döden kan ligga precis runt vilket hörn som helst och det känns inte verkligt att hon, virriga lilla mattestina är borta.

Jag insåg idag att jag är inne i en perfekt fas i livet. Den senaste tiden,nästan åren, har jag varit instabil och periodvis tonårsdeprimerad på grund av klara och oklara anledningar. Nu däremot har jag "funnit min ro". Jag vet vad jag ska fokusera på och jag vet vad jag behöver för att uppnå största möjliga lyckan. Det bästa av allt är att det var exakt det mitt nyårslöfte gick ut på.

Det må vara så att jag har sugit apa när det kommer till att ha uppdaterat och jag tänker inte försvara mig mer än med att säga "DET ÄR JU LOV!". Ska jag köra på en tråkig sportlovsveckogenomgång då? AaAaa tror faktiskt det.

hej bloggen jag lever!!

I natt drömde jag att sprang omkring i skolan utan BH med Evelina i klassen. Panikkänslor från oss båda. Sen drömde jag att Cicci satt och berättade hur underbart snygg hennes tvillingbror är. Lägg märke till tvillingbror. Han snygg = Hon snygg. Du kallas ego-Cicci från och med nu.