.

Jag sköt upp min dag som pedant till idag istället och förstår inte förrän nu hur jävla många onödiga prylar jag har i mitt rum. Hittills är sängen renbäddad, garderoben är rensad, byrån likaså, skrivbordet är cleant och golvet är fritt från smutsiga plagg. Orken tog slut efter att jag rensat ungefär halva garderoben och fortsatte endast på grund av att jag faktiskt vill få ett bra betyg. Hatet till mig själv är grovt stort i och med att jag faktiskt hade kunnat välja vilken livsstil som helst, men valde att städa. Snart drar jag till kiropraktorn och därefter till jobbet, med ryck i ögat. Får försöka undvika ögonkontakt idag så de äldre männen inte tror att jag flörtar.

Från början tyckte jag att one piece var så jävla fult och jag fortstod inte varför en efter en införskaffade sig en sådan. Nu däremot, när man får höra vilken total njutningsupplevelse det faktiskt är att ha på sig en, då vill jag hemskt hemskt hemskt gärna ha en. Nu har jag turen att jag kan delta i Johannas tävling där man kan vinna en One piece från http://Chillunited.se. Nu gäller det bara att kamma hem priset så får även jag svettas i en varm och gosig sparkdräkt i sommar!

Det räckte med att sova fem minuter på svenskalektionen för att jag skulle få ny energi och bland annat bli sugen på att plugga (men blir besviken över faktumet att det inte finns något att plugga), på att hoppa av i mölnvik och handla mat till familjen, på att även anmäla mig frivilligt till att laga denna maten, på att gå ut och springa, på att städa rummet och på att blogga. 

Natt som dag är jag så jävla trött nu för tiden. Spelar ingen roll hur många timmar jag sover eller hur lite/mycket jag har att göra, tröttheten slår mig regelbundet på käften oavsätt. Känner mig ofräsch och har ryck i ögat sedan två dagar tillbaka. Allt detta för på något sätt över min häftighetsstämpel till någon annan då jag har samma funktion som en torr jävla boll. Psykisk störning skulle jag vilja kalla det. En störning i psyket. Något i mitt psyke som jag stör mig på. Jag vill vara pigg och glad och glädjas av sommarregnets masklukt, så där som jag brukar, men den psykiska störningen vägrar ge med sig. Vatt tu du. Nu ska jag äta glass för Malins pengar. Det brukar vara gott.

P.S brothers. jag tycker att alllaaaaaaH ska skaffa twitter, om inte för att själva twittra, för att följa mig. Rocklarsson. Där visar jag livstecken var och varannan sekund. Ett tips bara om ni behöver abstinenslindringar menar jag. D.S

Kissnödig som ett as, trots toalettpausen för cirka fem minuter sedan, sitter jag här och masserar min vänstra halsmandel. Varför? Jag har träningsvärk i den. Samtidigt som min kissblåsa utsätt för ett otroligt tryck är jag nervös inför helgens bravader då det vankas bröllop i skåne. Själva tillställningen i sig ser jag fram emot, jag menar, det är ett nytt forum att nosa på för min del. Utan det är människorna där som gör att min kissblåsa vidgas ännu lite mer, de är nämligen britter. Och ni vet vad det innebär om cirka 50% är britter, jo, man måste prata engelska. Utifrån detta kan vi dra ännu en till slutsats utan att behöva heta Einstein i varken för-, mellan- eller efternamn; jag kommer vara stum. När jag pratar engelska med mig själv i mitt huvud, så där som vi schizofrena gör, då låter det så jävla bra och jag börjar för en sekund faktiskt tycka att det är ett jävla under att jag gick i särgruppen förra året. Men så fort en eller fler individer blandas in i konversationen får jag tunghäfta och någon jävla kameltorka i munnen. Bokstäverna i orden hoppar runt lite som dem vill och orden i meningarna likaså. Förhoppningsvis bjuds det på en jävla massa alkohol, även till minderåriga, så slipper alla känna sig obekväma i min icke-engelsktalande närvaro. 

Det är garanterat en hit att köra militärhinderbana i spöregn och leraktigt underlag, speciellt när man bland annat ska kråla i det och klättra på halkvänliga hinder. Helt allvarligt så var det roligt, och tack vare regnet kändes det precis som på film. Det stod mellan liv och död, laget skulle vinna den här tävlingen. Vi hjälpte varandra, vi skrek på varandra och vi skrattade med varandra. Det var en fin dag. Idag vaknade jag upp med träningsverk i precis varenda del av överkroppen och funderar på om det är tecken. Jag är inte redo för att bli militär.

Shit pommes vad ni ger mig sämsta samvetet när några trogna fortfarande går in här helt slaviskt. Jag vill verkligen ge något tillbaka men spenderar inte lika mycket tid vid datorn som tidigare, framför allt inte ensam. Jag kan bara skapa i min ensamhet för att låta lite konstnärligt lagd, när någon kollar är det omöjligt att få fram några vettigare ord än slangord hit och dit. Å andra sidan älskar jag slang och ska därför inte klaga. På tal om slang och fula ord har jag börjar säga "typ" alldeles på tok för mycket, jävla osäkerhet. Från och med nu kör vi på raka svar utan något "typ".

@rocklarsson på twitter

Det är svårt att tänka på så mycket mer än regnbågar och lavendel när man känner så här. Inget blir uttjatat hur mycket tid som än spenderas med honom. Snarare tvärt om. Det är svårt att koncentrera sig och fokusera på annat och jag känner mig stundtals som världens sämsta kompis, student, bloggare samt ICA-anställd. Därför ber jag om ursäkt för min för närvarande frånvaro samtidigt som jag vill försäkra er om att allt som tidigare var prio ett fortfarande är jätteviktigt för mig, men de här nya obekanta känslorna hamnar liksom lite i fokus just nu. Jag vet att ni har överseende med detta i och med att ni vill unna mig de här underbara känslorna. Jag står i skuld till er!

Ännu en vecka är gången och huvudet är bombaderat med det bekanta painet. Det nationella provet i engelska som skrevs idag gick troligtvis jättebra med tanke på att min talang för det redan nämnda språket är näst intill för jävla stor. Förutom att ha skrivit ett fantastiskt nationellt prov har jag sympatiserat med Cicci som har varit hos doktorN och går nu på kryckor med reflexer. Hon berättade att en äldre man med rullator hade kört om henne, tävlingsinstinkten var tydligen inte på "on" så hon lät honom vinna. Jag har även haft en alldeles för lång håltimme som jag spenderade på att spela fruit ninja. Just nu väntar jag på att fuckface och 95an ska höra av sig så vi kan åka in till staden och spendera pengar på mat och bio som en försenad födelsedagspresent till den största men yngsta av oss. Adjöss gott folk, sup er inte fulla bara för att det är fredag. Tänk på att det är lördag imorgon.

Det är svårt att inte känna sig löjlig när man ska ställa om från bloggslarvskrivandet till poesin. Jag fick nyss ett spontant ryck där jag kände att "nä nu jävlar ska jag skriva en dikt i romantikens anda och skicka in till min svenskalärare". Dikten skrevs och mailet skickades och som svar fick jag "tack så mycket, fint!". "FINT?". Här sitter man och hittar de mest invecklade synonymerna till de redan invecklade orden och som svar får jag "fint!". Visst tack, ganska hyggligt med ett utropstecken och så, men jag hade minst förväntat mig en responsdikt i Jennieanda.