.

Det är svårt att inte känna sig löjlig när man ska ställa om från bloggslarvskrivandet till poesin. Jag fick nyss ett spontant ryck där jag kände att "nä nu jävlar ska jag skriva en dikt i romantikens anda och skicka in till min svenskalärare". Dikten skrevs och mailet skickades och som svar fick jag "tack så mycket, fint!". "FINT?". Här sitter man och hittar de mest invecklade synonymerna till de redan invecklade orden och som svar får jag "fint!". Visst tack, ganska hyggligt med ett utropstecken och så, men jag hade minst förväntat mig en responsdikt i Jennieanda.