.

Jag blir lite förvirrad. Är det något folk klagar på i bloggar så är det att det är för få bilder och för lång text. Och nu när jag då har bilder och inte så värst lång text, då är tydligen det också fel? I don´t get this. Typiskt svennebananigt alltså, aldrig är man nöjd.

Jag tål absolut att ta konstruktiv kritik, om man gör det på ett schysst sätt. Att säga saker på ett negativt sätt, anonymt, det känns bara otrevligt och aningen onödigt. Då föredrar jag att ni inte kommenterar. Känner ni er inte tillfredsställda av min blogg behöver ni faktiskt inte läsa heller, och jag menar allvar. För jag förstår mig inte på grejen med att vara så pass missnöjd men fortfarande läsa. Ni går inte miste om någon större grej av att låta bli.

Det må vara så att vissa av er tycker att man ska tåla kritik som bloggare, absolut ska man kunna tåla kritik här i livet, bloggare som icke bloggare. Men fan så mycket roligare det vore om man kunde vara munter, sprida lite gott humör här och spara de negativa krafterna åt något mycketmycket viktigare än min struktur på min lilla blogg som faktiskt bara avspeglar mitt liv, mina personliga tankar. Ingen provosation eller propagandaskit. Jag kör på med min grej med en fet bild och fem rader text, because that´s how I want it.

Ni har inte upplevt äkta glädje förrän den dagen ni går hem från bussen i lagom tempo med Kristian Anttila i öronen, sneglar upp mot himlen för att få en extra dos av den faktiskt existerande solen och missar därför den gigantiska lerpölen som ni då trampar i med era trasiga converse.

Man vill bara ha mer!

ELLER?

Nu ska jag och min trötta hjärna lägga oss i sängen och plugga slut på dom sista krafterna. Geografiprov imorgon. Woh.

Fanny Johansson, ni vet. Mongot. Hon höll mig sällskap idag innan mitt tandläkarbesök, (TACK!). Vi strosade omkring i stan och kollade i affärer och tog sedan bussen till Gustavsberg. Under dessa närmare två timmarna pratade vi HELA tiden. Vi kan verkligen prataprataprataprata. Det är så roligt, för hon kan verkligen allting och hon förstår verkligen allting. Det är så underbart. Hon inser det nog rätt så bra nu eftersom jag har skämt bort henne med dessa gulliga kommentarer ett tag nu. Men ja Fanny. Du är ett underligt underbart fenomen!

Sen att du är så ful så man helst inte vill ses med dig är ju faktiskt en helt annan femma. :)

En lapp har suttit på mitt kylskyp i lite över en vecka nu. En lapp som jag valt att gå förbi med lite extra speed samtidigt som jag hållt för ögonen med alla mina händer (japp, alla två).

Ni som känner mig rätt väl har mycket möjligt listat ut att det antingen är en lapp från vårdcentralen som vill stoppa in en läskig nål i mig och spruta in en massa gift eller från.. den där tandläkaren.

Med tanke på mina odiskreta punkter där innan det andra alternativet har ni säkert listat ut att det är från den rackarn brevet kommer från. Men vad vet jag, om man läser en blogg som min kan man faktiskt lika gärna inte ha förstått det.

Jag tänker inte predika om mina rädslor inför tandläkarbesöket. We all been there, done that liksom. Kan iof be honom/henne/det att ta en titt på min blåa tå när han/hon/den ändå är igång. För visst gör väl tandläkare sånt?

Jag såg den här bilden och böt direkt från Winnerbäck till Kiss på Spotify. Otippad variation skadar liksom aldrig. Erkänn att jag är förvånansvärt ball på bilden. Nästan så ball så ni ber på era bara knän att ni ska få göra mina läxor resten av era liiiv! Jag visste väl det. Ni är hopplöst desperata..

När ni spelar en innebandymatch bör ni tänka på följande:

- Använd inte era nya skor för första gången, ni får garanterat en eller flera blåa naglar.
- Rädda inte ett stenhårt skott med benet om du inte är målvakt.
- Försök att undvika slag mot ditt nedre skenben, det kan resultera till svullnad och smärta.

Om ni nu spelar en match som denna blir konsekvenserna ett förbaskat dåligt humör, och det gillar vi ju inte.

Nu ska jag tagga inför nästa match som jag ska spela om några timmar. HAHA yeah right liksom.. :)

Den här Fredagskvällen känns otroligt värd. Filmmys med Tea sitter faktiskt aldrig fel.

Jag trodde för ett tag sen att det var pretty kört, allt i min vardag gick bara utåt. Skolan kändes åt helvete på alla sätt och vis, kärleken fortsatte att locka mig men lät mig ändå stå ensam kvar, innebandyn ska vi inte ens tala om, vänfronten kändes stel och ifrånglidande på många håll och kanter, jag låg vaken halva nätterna, bloggen var hungrig efter uppdatering och jag var hungrig efter inspiration.

Allt det ovanstående fick mig att må skitdåligt. Ibland fortfarande. Det tar ju på krafterna när allt går åt helvete.

Visst har det inte blivit någon större förändring på många av punkterna, men jag tar det bättre. Jag behöver ingen "hjärtevän" för att bli en komplett människa, jag behöver inte uppdatera bloggen tio gånger om dagen för att kunna sova gott på natten.

Jag känner press när jag inte utsätts för press, jag känner stress när jag inte utsätts för stress.

Psykopat Jennie har sagt sitt för nu.

Jimmy Jansson. Säger det namnet er något? Ja visst fan gör det väl det. Någonstans där långt i bakhuvudet gnager fortfarande en bild av en liten pojke med det röda trollhåret. Frågan är väl vart tusan pojkrackarn tog vägen. Jag tog ialla fall friheten till att googla på honom för att se vad han sysslar med. Och det första jag la märkte till var hans ålder, han är ju bara 25 år. FORTFARANDE? (typ). Och han har ju varit känd hela mitt liv, så långt jag kan minnas. Plus att han har varit pappa minst lika länge.

Sjukt hur en människa inte kan växa till sig på så lång tid.

Heyheyhoe. Idag har jag hunnit med extremt mycket. Match på morgonkvisten som gick lite sådär lagom bra, sen ugly Betty maraton. Jag tackar inte Gud, jag tackar Fanny för den möjligheten. På detta har en hög med godis åkt ned samt pizza. Diet alá Jennie kallas det visst.

Nu ska jag jäsa ännu mer framför Wipeout. Detta kan jag dock tacka Gud för! Programmet gör mig till en riktig livsnjutare.

Jag klev av bussen efter skolan, bussresan hade varit lång men dock så trevlig då mupp-Nisse hade hållt mig sällskap med sitt glada humör. IPoden i min högra hand spelade låten you can´t steal my love med Mando diao på högsta volym.

Det första jag såg när jag började gå ned för trappan som ledde bort från busshållsplatsen var solen. Ja, den underbart efterlängtade solen som endast har lyst med sin frånvaro i en halv evighet. Den värmde inte bara snön som snart kommer orsaka tiotalmeters översvämningar runt om i landet, den tinade även mitt frusna hjärta. Ja ni läste rätt. Mitt frusna hjärta.

Vad jag nu menar med det vet jag inte. Jag kände bara att storyn var fin och att ett fruset hjärta som tinar skulle vara pricket över i:et. You know how it is.

Saker som är hemskt viktiga att göra innan jag sätter igång med plugget:

- Skriva det här inlägget, helst så långt som möjligt.
- Kolla igenom alla tusentals kommentarer som ni så desperat lämnar.
- Läsa alla bloggar jag känner till. Helst även några jag inte känner till.
- Spåna runt och fjolla lite på facebok.
- Spela lite gitarr. Bara för att.
- Kolla mig omkring i rummet, det kanske finns något som måste göras(förutom att städa).
- Äta en banan.
- Hitta nya monsterhittar på spotify
- Störa några vänner på msn
- Hosta lite till.
- Dricka vatten
- Klia mig på nästan

Ser lite knapert ut.

Sandell: Vart ligger närmaste Gina?
Jag: Jag tror att det bara är att gå över vägen
Sandell: Men åh.. Sluta leka ball och använda så svåra ord!
Jag: Eh va?
Sandell: JA! det där jättekonstiga du sa! Typ överlag/väga, vad tusan du nu sa! (skitupprörd)
Jag: Över vägen?

Det är inte alltid lätt det där med svåra ord!

OHSHIT. Nu måste jag berätta en kul grej, jag måste helt enkelt strejka bloggdöden. Igår så gick jag och Co på bio (Sherlock holmes), och i väntan på att tiden skulle gå satt vi i stora trappan inne på sergel. Så kommer det tre tjejer springandes nedför trappan, varav en helt plötsligt skriker till, PRECIS DÄR VI SATT! Så hon kastar sig ned på rumpan och skriker "ajaaaajjaaaaj min fooot".

Självklart är ju jag och mina vänner så sjukt jävla sympatiska och ödmjuka så vi börjar asgarva, fast i smyg, om det nu är möjligt. Samtidigt sitter då hon där och håller på att dö av smärta, och det var hon tvungen att göra precis bredvid oss! Bredvid tönt-tjejerna som inte kan hålla sig från skratt, någonsin, utan några som helst undantag. Bra val bruden, bra val!