.

I Söndags på ICA

Varannan dag funger min dator, och varannan inte. Trasiga dagar, som idag, då får jag blogglust. Fungerande dagar, som i förrgår, då sket jag fullaste faan i bloggen. Nu har jag blogglust, hittade en dator jag aldrig sett tidigare, men vet inte riktigt vad jag ska skriva. De senaste dagarna har jag växlat mellan sjuk och frisk då dom friska stunderna endast har varit en visionell inbillning för att jag ska ha kunnat hitta på saker. Snart är sommaren slut och det känns inte riktigt som att den ens har börjat. Snart börjar trean och jag känner mig på ett sätt motiverad. Mest motiverad till att ta studenten och helt plötsligt ha frihet. Det kommer bara finnas möjligheter. Dit man vill, dit åker man. Det man vill göra, det gör man. Nu vet jag att jag låter otroligt irrelevant, aningen naiv, men just nu har jag gärna den bilden för motivationes skull. Ikväll kommer sommarens hetaste allsång äga rum. FAAN att man inte är där. Carl Norén och Hoffe. Inte värt att missa.

Den här grejen med att hålla igång en blogg, jag vill fullfölja det, verkligen. På senaste tiden har jag mått upp, jag har mått ner och jag har fan mått åt alla håll och kanter. Inte utan anledning dock. Jag satte stopp vid fem underbara månader med kärlek tillsammans med Joakim för ungefär tre veckor sedan. Det tog hårt på mig. Hårdare än jag någonsin kunnat tro. Det är fortfarande jobbigt och kommer troligtvis vara ett bra tag framöver. Hela den situationen har satt mitt humör på turbulens. Bortsett från den händelsen har jag fått reda på att jag har brist på b12, något som orsakar både trötthet och deprission. Perfekt kombination på ett sommarlov. Jag försöker att bara ha kul och vara med mina vänner men samtidigt känner jag att jag inte är samma gamla jag. Jag vill verligen komma tillbaka och det ska jag göra. Tack för ert tålamod om jag har varit dålig på att höra av mig, kraften till att ta tag i saker som inte redan är inplanerade finns helt enkelt inte där just nu. Puss och hej jag tycker om er alla.

Jag har haft en underbar jävla mini-semester på ett hotell i hagaparken tillsammans med ett gäng för att fira Fanny. Visserligen stod hon för notan och planeringen. Det började igår med att vi åkte rib-båt vilket framkallade något likt en femårings exalterande leende hos mig. Det gick fort och vi flög och skärgården var fin. Resten kan ni läsa på Fannys blogg som finns under fliken länkar. Slutligen vill jag fråga hur fan man bloggar från iPhonen.

Nu är dagen kommen. Du vet dagen. Dagen med stort D som inte en jävel har missat på grund av vårt tjat det senaste året. Visst slår det kanske inte Thuritz offentliga tjat i omklädningsrummet, men fan, bakom ridån har vi längtat som in i satan. Trots din skada, och trots denna plågsamma längtan till både körkort och flippning på alla stureplans uteställen, har det passerande året inneburit ett mentalt lugn för dig om jag förstår det rätt. Och tack vare ditt lugn, och tack vara ditt stöd har det året som har varit det mest stressiga och nervsammanbrytande för mig blivit lite lättare. Du ska veta att jag är evigt tacksam över att du alltid med omtanke finns en signal, eller en tweet, ifrån. Du är en riktigt fet vän, och du vet vilken innebörd det ordet har i detta samband. Här får du en sjuhukt tråkig film som jag har klippt ihop samtidigt som du desperat tjatat om att Blair inte har skrivit grattis på facebook och samtidigt som jag vet att du försöker via telepati tala om för mig att du väntar på det här inlägget. Så här har du det. Och grattis till teoriprovet, imorgon har du körkortet i din hand. Dvj.

Ikväll ska jag lämna Värmdö för första gången på en vecka och det känns mer än rätt. Det lönar sig inte att växa fast här ute bara för att jag har varit down in the downess. Idag har jag varit kyckling och ni får gärna hacka mig efter det här jag ska berätta nu. Jag var och tog blodprov för sisådär 7 timmar sedan, svimmade till, och känner mig fortfarande aningen snurrig. Jävla pussy. Men det där "tyck synd om mig" momentet hade jag på twitter strax efter händelsen så det skippar vi nu. På tal om underbara twitter, varför i helvete har ni inte lyssnat på mig och skaffat? Om gud har en avkomma som han har klämt ut med sin ädla nedre region så är avkomman fanimig twitter. Det finns inget mer underhållande om man är rastlös och desperat. Som sagt, Rocklarsson heter jag och jag är bäst. Over n out.

Ibland är jag lite orolig för att folk inte riktigt förstår min humor och sarkasm. Är det så? Att ni tror att jag är mer snurrig i huvudet än vad jag faktiskt är? Jag har inte släppt Grekland än. KAN DET BLI NÄSTA SOMMAR NU?

Grekland, Kreta, Agia Marina/Platanias har i särklass bjudit på den roligaste veckan i hela mitt liv. Det kan jag säga med säkerhet på grund av krokodiltårarna. I en veckas tid har allt handalt om vilken restaurang man ska äta på, vilken låt man ska sjunga på kareoken, stranden eller poolen, vilken bar/klubb man ska till och om man ska ta en shot eller en drink. Sverige, Stockholm och Värmdö har varit så långt bort det bara har kunnat och jag har njutit. Nu låter det här inlägget bara negativt mot hemma men jag är bara så otroligt deprimerad över att jag inte är kvar i paradiset. Fy satan vad kul vi har haft.

Nu är jag tillbaka på stället där jag får ångest över att jag inte har bloggat sedan min födelsedag. Till att börja med vill jag bara förklara den optimala lyckan jag upplevde på min stora dag. Underbara vänner var där och gav mig superfina och roliga presenter, vi åt god mat, spelade kubb(mitt lag vann), skrattade och drack alkohol lagligt. Sedan dess har jag umgåtts med Joakim (förlåt för uttrycket) 24/7 i och med att jag imorgon vid 07:05 sätter mig på planet till Grekland tillsammans med Malin, Minna och Tea. Under en veckas tid ska vi sola, bada, äta grekisk mat och försöka att koppla bort allt som inte har med Agia Marina att göra. Det här lär vara det sista inlägget som publiceras innan jag åker hemifrån vid 03-04 tiden imorgon. Jag är så sjukt jävla taggad och nervig.

Jag har hypat upp min artonårsdag i ett år nu men när den väl är kommen känner jag inte ens lite skillnad. Måste jag över en natt ha blivit mogen, måste jag över en natt ha blivit smart, måste jag över en natt börja städa mitt rum och betala räkningar? Allt det där tänker jag hur som helst lägga en bit fram på vägen innan jag bryr mig om dom, för i kväll blir det UNTZ!

10 timmar och 6 minuter

Mitt batteri är era kommentarer. Jag dör sakta men säkert.

Jag har en röst i huvudet som ständigt säger åt mig att inte blogga och om jag trots befallningen skulle blogga hotar den med att slå mig riktigt jävla hårt. Att slåss har aldrig varit min grej, jag vill ofta göra det, men gör det sällan. På senaste tiden har jag faktiskt haft ovanligt många agressioner som jag har velat utagera på någon men som jag är alldeles för mesig för att fullfölja. Det var inte meningen att inlägget kvällen innan det att tvåan ÄNTLIGEN är slut skulle vara ett ilsket inlägg, därför satsar jag på en abrupt vändning nu. Den här sommaren kommer så sjukt jävla lägligt och jag är villig att fanemig leva livet. Släppa alla bromsar och köra på. Att inledningen av den innebär en myndighetsförklaran samt en greklandsresa säger mig att resten av sommaren kommer bli rätt så legendary den också. Nu ska jag försöka känna mig snygg i någon klänning som hänger oanvänd i garderoben. Imorgon ska jag pröva mina vingar.

Respektlösa grannar i form av människor och fåglar väcker mig 07:45 på en ledig dag. Jag vet inte om jag ska skratta eller om jag ska gråtta. Förvirringen tar fart. Efter att ha kollat på en dålig jävla film och lyssnat lite på underbara Paolo Nutini känner jag mig sansad. Om inte till och med tillfreds. Idag tar treorna i min skola studenten och jag är sjukt jävla grön av avund men bestämmer mig för att ta vara på sommarlovet och sedan ladda inför slutspurten istället för att utagera min avund.