island in the sun
OM 20 DAGAR ÄR JAG I VÄRMEN IGEN!
dagens observationer
På bussen i morse la jag märke till samt tänkte på några saker.
1. Ni vet att man säger att man "rullar tummarna" när man har tråkigt. Jag har alltid trott att det har varit något man bara sagt och gjort för att det låter hysteriskt roligt. Men nej, gubben bredvid mig satt hela resan och rullade dom där jävla tummarna. Visserligen kunde han ha varit hysteriskt rolig och bara skojat med mig. Men chansen känns för liten för att jag ska kunna tro på den.
2. Män med stora jackor borde inte få sitta längst in. Sen att dom missuppfattar sin egen storlek och breder ut sig så mycket det bara går gör bara saken lite bättre. I slutet av resan sitter man bokstavligen på golvet. Det är inte fy skam det heller.
3. Borde inte faktan att bussarna ALLTID är fulla, få SL att skicka ut fler bussar? Nej jag ska inte vara som alla andra och PMSa på SL. Dom har det tillräckligt tufft på vintern.
4. Den fjärde och sista saken jag tänkte ta upp är mer en fråga till er. Tycker ni att det är pinsamt att ha för hög volym på iPoden när ni åker buss/tunnelbana/tvärbana/tåg? Det tycker nämligen jag.
Axels teori angående den trasiga stolen
Jennie smilet larsson kommer hem efter en plågsam träning, hon skriker på sina föräldrar att hon vill ha godis men det finns inget. "vad ska trösta mig nu?" tänker Jennie. Väl i rummet ser hon den; dvdn som så många gånger har förgyllt hennes dagar och fått Axel att somna(en gång). hon stoppar in den i datorn då hennes bröder har spelat brännboll med hennes dvd. "Nu ska jag SE ALVIN OCH GÄNGET WO".
Hon hoppar friskt upp i luften och landar på sin stol som till hennes stora förvåning går sönder i tusen bitar.
Jennie fortsätter le.
k på mitt liv
Det är svinigt jävla jobbigt att inte ha ett ryggstöd till stolen. Jag får ont i ryggen.
you better love them
Det här är min gamla kanin Nora. Söt som socker med dubbelhakor både fram och bak (jag menar allvar). Nu för tiden har vi en svart kanin vid namn Skuggan. Fråga mig inte varför vi om och om igen skaffar kaniner. Men eftersom vi inte kan skaffa en ny hund just nu får kaninerna bli vår abstinenslindring.
Mamma har på senaste tiden gjort kaninpåhopp på Skuggan och kallat henne för fet och dylikt. Detta finner vi resterande i familjen inte acceptabelt. Så nu för några minuter sedan i köket sa jag till mamma, bara för att muntra upp Skuggan.
Jag: Men mamma. Skuggan är ju faktiskt inte fetare än vad Nora var.
Mamma: aaaaaawh men lilla Nora var väl inte så fet heller.
Jag: Hennes huvud var mindre än hennes fettvalkar. Hon var fet mamma.
Mamma: (jätteledsen) Hon hade bara ett litet huvud ju.
Det känns otroligt löjligt att jag har skrivit ett helt inlägg om kaniner. Från och med nu är det okej att putta på- och mobba mig. Helt okej.
I can't believe the news today
Jag har världens finaste vänner. Äkta rakt igenom med ett jävligt gott hjärta. Vill aldrig en människa något ont och ser bra saker i alla människor. Mina vänner är sig själva. Mina vänner vågar ha lila läppstift på en fest med helt obekanta människor från en helt annan del av köping. Dom vågar det, och dom vågar stå för det. Det tråkiga i det här underbara är att det finns människor som på något sätt måste agera ut sin avundsjuka och går på dom fina människorna som vågar vara sig själva. Hur sinnessjuk är inte världen, hur sinnesjuk är inte människornas jävla handlande om näst intill mobbning förekommer på en fest på grund av ett lila läppstift på fyra kvadratcentimeter? På en fest för ungdomar där man ska ha roligt, glömma alla bekymmer och vara lyckliga alla dagar.
Jag blir riktigt arg när mina vänner blir sårade och förudmjukade och jag hoppas att ni som läser det här inte känner er skyldiga till att någonsin ha behandlat en oskyldig människa dåligt. Och du, lilla tjejen, som var elak. Dig ger jag självaste fan i. I mina ögon är du det minsta som existerar på denna jord. Just saying.
nu ere helg
Just nu i skrivande stund sitter jag och tar en paus vid Malins matbord. Det tar på krafterna att laga mat, om jag säger så. En riktig festmåltid är det som tillagas och doften gör min mage cööörääääääzy!!!!
Mjölk
Nu ska jag äta varma mackor och dricka mjölk. Innan hatade jag mjölk, nu gillar jag mjölk.
det som göms i snö kommer upp i tö
Jag vet inte varför jag har på mig strumpbyxor idag när vädret har fått en PMS-attack. Och faktumet att jag fortfarande är hemma och kan byta om, om jag vill kan vi stryka ett streck över. JAG SKA HA STRUMPBYXOR!
Malin Sandell says
Bara en massa sömn
Eftersom jag ändå har skrivit om sömn de senaste inläggen kan jag fortsätta på den banan. Nu sitter jag här i mitt rum, snart två timmar efter att första lektionen börjat i skolan. Inte fan är jag sjuk inte. Jag försov mig. Igen. Jag hatar det samtidigt som jag älskar det. Hatkärleken är visserligen ganska fin det också.
Jag ska inte skriva en novell om det igen, däremot ska jag sätta ut en annons.
"Jag söker en personlig väckarklocka som inte är rädd för att ta till med våldsamma medel för att få upp mig. Ni ska vara vakna dygnet runt och se till att jag somnar i tid och att jag går upp i tid, och framförallt ska ni se till att jag börjar äta frukost. Annars blir man tjock säger Sofia. Om ni hoppar upp från stolen av exstas och känner att alla dessa egenskaper finns hos JUST DIG får ni hemskt gärna lämna en kommertar i kommentarsfältet nedan. Med vänliga hälsningar, Försovaren. "
sweet dreams
Hur som helst, drömmen löd följande; jag hade då fyllt 18 och skulle tatuera mig, av någon jääävligt skum anledning var det någon av mina kompisar som skulle göra tatueringen på mig, vem av er det var kommer jag inte ihåg. Då undrar ni säkert; "vad blev det för tatuering!?!? vad blev det för tatuering!?!?!??". Jo kära vänner, jag tatuerade ett par trosor som täckte hela den nedre regionen. Ett par svarta jävla trosor. Praktiskt om man nu använder trosor just för synens skull, fast nä, inte ens därför. Jag vet inte om vi har kommit tillbaka till tiden då mormortrosor var det sexigaste on the list. Och fan vad jag ångrade det. Herre i jävlar vad jag ångrade det. Jag vaknade upp av en mild ångestattack och tog en sneekpeek under täcket innan jag en aning mer lättad kunde somna om igen.
ryms man inte finns man inte
När jag inte får sova, då sover jag och när jag får sova, då sover jag inte. Är det så att jag och min sömnrytm är identiska. Det vill säga jävligt trotsiga.
Som i morse när jag började kvart över ett och ställde klockan på tio för att inte sova för länge och för att ha gott om tid på mig vaknar jag istället kvart över tolv. Efter tolv timmars sömn och tio minuters marginal innan bussen skulle gå. Däremot på helgerna är det fysiskt omöjligt för mig att sova så länge som till kvart över tolv, hur sent jag än varit uppe kvällen innan.
Jääävligt påfrestande om ni frågar mig. Men det gör ni ju självklart inte. Nu ska jag gå och gråta lite över mina benhinnor, dom har bestämt sig för att vara fittiga den här säsongen.
våra brister gör oss till människor
Lite sol och lite bad skulle sitta fint just nu. Det har ni inte hört någon annan säga de senaste dagarna va?
I walk the line
Jag har på något vänster lyckats få mitt ryggstöd på stolen att gå sönder och ramla av. Så här sitter jag på en nu för tiden ofrän pall på hjul. Vad jag ska göra åt saken vet jag inte, och hur jag ska komma över det är en ännu svårare fråga att hitta svar på.
I lördags repade vi med bandet, Assistant Captain. Vi har länge funderat på att byta namn, men erkänn att AC är en rätt cool förkortning? Så cool att man skulle kunna misstolka det och tro att vi heter air condition. Hur kul är inte det på en skala? Repet i sig gick svinbra om man bortser från det som inte gick bra. Och grejen med att bortse är inte så värst svårt i och med att vi hade förbaskat kul. Jag är taggad på att ha spelning. Är det någon som råkar veta om någon får ni hemsk gärna hojta till. Annars går det bra att bara skriva det också.
I morgon skulle jag vara ledig från skolan. Nu ska jag inte vara det längre. Alla måste bara älska dessa oerhört givande "film-tittar"-lektionerna.
these streets are not for me
Jag har ingen lust att blogga alls, och jag vet framför allt inte vad jag ska skriva om. Kan ni hjälpa mig på traven? Just a bit?
Vi faller så fort, vi reser oss upp. Det blir bättre varje dag!
Tur att paint aldrig sviker en i dessa svåra tider
älskade saknade internet-helvete
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Just nu vill jag aldrigaldrigaldrig mer gå till skolan. Och då är ändå måndagen veckans softaste dag.
Jag är inte okej, du är inte okej, och det är okej!
Idag har min kreativitet fått visa sin sanna sida. Jag har suttit och klippt, klistrat och lyssnat på den bästa musiken och på den vägen skapat egna tavlor. Att alla bilder sitter snett och att det är en spricka i glaset på den sista tavlan är bara något som höjer antikvärdet, enligt mig. Så nu sitter de flesta av er på väggen ovanför min säng. Enjoy the view, jag är assnygg på mornana.