.

Jag har mycket lättare att umgås med killar än med tjejer. Eller ja, inte när det gäller nära tjejkompisar. Men ytliga tjejkompisar känner jag mig inte lika bekväm med som med ytliga killkompisar. Och om man är ute och träffar nya människor är det ytterst sällan man träffar trevliga tjejer som stannar och pratar med en. Och nu i min nya klass dröjde det jättelänge innan jag började närma mig tjejerna. Jag kände mig bara bekväm med Stephanie och killarna ett sjukt bra tag.

Jag vet många fler som känner som jag. Hur upplever ni det egentligen? Och vad beror det på?

Jag älskar när det händer en massa. Helst ska det vara spontana grejer, sånt som man inte behöver planera, utan bara göra. När man slipper stressa upp sig för att något ska skita sig och förstöra planerna. Ja, jag hatar planer. Nej det gör jag inte alls det, nu överdrev jag verkligen. Men det är otroligt skönt att slippa dom, alla måsten.

Min dag då, min "befriande" dag, började ute i solen med glajjorna på huvudet och en kalle anka tidning i handen. För tro det eller ej, Kalle anka är en assoft kille att fly undan med ibland när avkoppling står på schemat. Helt plötsligt slinker ett sms in, och inte från vem som helst, utan från min underbara vän Måns som snart ska lämna oss för ett år i USA. Frågan löd följande "jag ska till nacka forum, följ med!". Efter ett samtal till Nils och lite tillfräshande satt jag på bussen mot en spontan shoppingtur med två bra grabbar. "Bättre sent än aldrig" sa jag när jag spontant bestämde mig för att införskaffa en webcam.

Väl ute på Värmdö igen bestämde jag, Fanny och Frida oss för att spontant köpa pizza och sätta oss och glazza i solen vid hamnen. Det är förjävla fint ute på värmdö på sommaren ska jag säga er alla stadsbor. Speciellt vid spontana tillställningar.

Just nu sitter jag spontant inne på skype och lyssnar på när Tom och Nils skriker på varandra. Dom spelar tydligen något spel. Sådär spontant som man kan göra en kväll då man inte har något annat planerat.  

Mamma: Vilken film ska du och Stephanie se då?
Jag: Dear John
Mamma: Jacob, vad betyder det på svenska?
Jacob(lillebror): Björnen John?
Mamma: Neej, inte Bear. Dear.
Jacob(lillebror): Jahaaaa, rådjuret John!

Precis, vi ska kolla på en tecknad film om ett rådjur vid namnet John. Drama was so last year.

Jag skrev ett svinlångt inlägg innan om hur bra allt rullar på men valde att ta bort det. Det enda som kanske var intressant av det jag skrev är att jag har vunnit 100 kronor på en trisslott idag. Och att jag köpte jordgubbar för dom. Och att jag sedan la mig ute i solen och åt upp dom.

Tjennaare. Posarn här. Dagen har spenderats med knatten aka lillebror, så är en aning utmattad som ni kanske förstår. Vi spelade minigolf ute på siggesta, och glass åt vi. Oj vad vi åt glass. Vi åt så jävla mycket glass. Aa det gjorde vi fan.

Ni vet hur tråkigt jag tycker det är att sola. Om ni inte vet det får jag väl ta och säga det då. Jag tycker att det är skittråkigt att sola. I morse när jag vaknade och såg att solen tittade fram rätt så brutalt valde jag att gå ut och lägga mig ett tag, bara för att liksom. Men när jag efter 10 minuter började tröttna på att ligga där valde jag att gå in. Och det bästa av allt är att jag nu har en jättebra bortförklaring om typ Kissie eller någon skulle hoppa fram ur buskarna och fråga vad fan jag håller på med och varför jag är så jävla blek och varför jag redan tänker gå in. Då kan jag bara säga "nej men jag har FEBER! åh vad synd. Jag blev visst lite yr av all sol. *host* *host*"

Asbra ju. Verkligen. Asbra.

För några veckor sedan när jag, plasthalvfinnen och 95an var på "last song" blev vi 3gda på tuben på vägen dit.

95an valde att sätta sig längst fram medans jag och PHF rörde oss bakåt. Ni vet sådär som alla sköna människor gör, dissar den yngsta och svagaste. Sen när vi kom till T-centralen såg vi hur 95an blev orolig och började spana efter oss. Hon visste nämligen inte om vi skulle av där eller i Hötorget. Det var nu vi bestämde oss för att vara ännu skönare och låtsades gå av. Därefter sprang Emma(95an) av samtidigt som vi gick på igen. Men detta såg inte hon. När vi sen åkte förbi den snopna 95an började vi skratta som bara busiga tjejer kan. Under hela den här proceduren hade ett gäng killar i 20-23 års åldern suttit och iakttagit oss. Och precis när vi ska gå av i Hötorget säger en av dom, lite sådär extra kaxigt; "jävla LOL-ungar". SMACK! Fan vad den kändes.

Dagen igår slutade med att Tea och Casi kom till mig med ungefär 100 kg godis, chips, cola och fiiilm. Fick även Sven, som kommer stå troget vid min sida dom kommande åren.

Hela gänget

Jag gör ett bra första intryck på Sven och rycker av hans hår. Schyrre.

Freakade loss på balkongen

Jag sa till Casi "Nu gör vi dubbelhakor jaaooooo, jag är fett taggad jaaooo". Ja

17 år nu då. Vad har jag lyckats ådskakomma på dessa 17 åren? Inte vet jag, egentligen. Men jag vet dock att gårdagen var sjukt lyckad, och fan vad jag älskar underbara människor som jag skrev på facebook när jag kom hem inatt. Vid 12-slaget samlade folk ihop sig och sjöng. Helt underbart mysiga människor jag känner.

Hur dagen ser ut förutom att svara på facebook-grattisar vet jag inte riktigt. Men ni lär väl höra från mig igen snart. Idag är jag glad som en tok. Det kanske märks?

Idag har jag dumförklarat mig flera gånger. Over and over and over again. Så jag vet inte om jag vågar skriva så mycket mer idag. Måste låta det här svalna ett tag först för att sedan kunna bygga upp imagen igen.