Ni får ursäkta mig för mina otroligt konstiga meningar som kan dyka upp lite här och var i inläggen. Jag får väl ta och skylla på mina tjocka fingrar och min icke funktionella hjärna som inte alltid sammarbetar med iPhonen. Något som inte heller vill sammarbeta idag är min kära gamla dator. Gör mig egentligen inte så mycket egentligen.
Imorgon är det redan fredag och jag är ledig hela helgen vilket innebär att jag kommer ha det episkt.
Hatar fortfarande faktumet att min morgonrock är rosa och att den samtidigt är så jävla mysig att jag inte kan låta bli att ha på mig den.
Jag hade planerat att skriva ett inlägg idag med ämnet - varför man ska vara snäll. Alla vet väl i teorin varför. Man ska vara snäll för att det är etiskt rätt och för att jag gör andra människor glada. Vissa kan se det som en egoistiskt handling för att man själv kanske mår bättre efter att man har varit snäll än vad den som handlingen var riktad mot gör.
Snällhet för mig är en självklarhet. För oavsett humör och andra störande faktorer ska man inte rikta ett otrevligt beteende mot andra. Jag påstår verkligen inte att jag är världens ängel men jag är väldigt mån om hur andra mår och har en tendens att bry mig lite för mycket ibland. Som imorse när jag köpte frukost till min vän bara för att jag visste att hon skulle ha en dålig dag.
Små saker kan göra mycket. Snälla personers goda gärningar kan göra någons dag samtidigt som att otrevliga personer kan få en hel dag att rasa samman. Tänk på hur ni behandlar era medmänniskor, ALLA har känslor.
Jag sitter på bussen och lyssnar på bon iver. Gårdagen var bäst. Och spontan. Åkte in till stan med orden "vet inte ens vad jag ska göra". Hamnade i en lägenhet där vi diskuterade twitter samt hade ner en hylla från väggen i nyktert tillstånd. Huvudattraktionen för kvällen kallas för ace. Världens bästa uteställe om ni frågar mig. Bra människor och epic musik. Inte för att skryta, men precis som förra helgen var jag nykter. Till slut landade vi i midsommarkransen där vi pratade oss till sömns. Jag malin och tea. Nu är jag på väg till jobbet och trots att jag inte är bakis vill mina ögon kriga. Heirri.
Jag vet inte ens vad det är. Men ibland pirrar det i magen och jag vet inte om det är för att jag känner mig komplett eller för att något saknas. Oklart & flummigt. Ibland önskar jag att allt stod skrivet, allt som ska hända. Men å andra sidan hur jävla tråkigt hade inte livet varit utan det oförutsägbara? Jag är glad. Väldigt glad förövrigt. Ibland är man inte tillräckligt tacksam över att man har så fina fina vänner som man har. Man fokuserar oftast mer på det som inte är lika fint. Synd. Men jag ska försöka att tänka om.
Jag hade ett så givande samtal med min kära vän Felicia igår. Hon inspirerar mig. Jävligt cool tjej faktiskt. Det finns många som inspirerar mig utan att ni kanske är medvetna om det. Jag ser upp till i princip alla som är så jävla bra. Och jag tycker ju att ni är bra fattar ni väl.
Min soulmate är förövrigt funnen. En manlig gestalt på vänskapsplanet. Nu måste jag städa för mamma och pappa skrev en arg lapp till mig. Aja. Hade ändå tänkt göra det.
Idag myste jag och Stefan omkring i endast strumpor på sista lektionen. Högstadie-feelingen kom tillbaka och det var rätt underbart. Alla dessa kolsvarta strumplästar som man kom hem med varje dag efter skolan, alla spotloskor man klev i och bara det att det var mer accepterat att ha fötterna uppe på stolen med tanke på att man inte smutsade ned något. Jag saknar inte högstadiet alls i det stora hela. Det har varit skönt att få komma bort från värmdö och vidga vyerna. Fick träffa helt nya människor som har blivit några av mina närmaste vänner. Underbara vänner. Ja nej jag ser alla milstolpar i livet som något positivt, trots att man vid varje förändring lastar av samt på någonting längs med vägen. Kommer ni ihåg min rädsla för förändringar? Jag tror att jag har blivit av med den. Fast kanske bara lite.
Jag kan fortfarande inte äta utan att må illa efter magsjukan i thailand och det gör mig frustrerad. Älskar ju mat nästan mer än allt annat. Med en viss överdrift. Det känns inte som att jag har haft en hel och jobbig skoldag på väldigt länge, fram tills idag. AAJ vad den chocken sved. Varför är det så psykiskt jobbigt att vara i skolan för? Hatar det lite väl mycket. Men jag har ju lovat mig själv att vara jätteduktig den här sista terminen i skolan och det får jag väl ta och försöka hålla.
Hade en trött skoldag. Jag som har lyckats hålla mig pigg och alert så länge blev aningen chockad när tröttheten plötsligt slog mig på käften. Efter skolan vandrade vi gata upp och gata ned i gamla stan. Jag och Sophia. Vi var inne i science fiction bokhandeln och jag kände mig missanpassad. Men det var rätt gulligt. Folk som går in så otroligt helhjärtat gällande sina intressen borde få en buss på kinden. Eller åtminstone en klapp på axeln. Till slut hamnade vi på ett Café nere i en källare och där satt vi i mörkret och njöt av varandras sällskap och av att täckningen på mobilen inte existerade för en gångs skull.
Fredagen den 13e alltså. Dagen alla fruktar och dagen då min storebror kom till världen.
Igår under skoldagen fick jag reda på att vi nästa dag, dvs idag, skulle ha ett prov. Det är något jag föredrar och ser som en fördel hos lärare, tydlighet och framförhållning. Men ack. Åkte direkt hem till Felicias lägenhet, lagade ungkarlsmat och råpluggade fram tills vi storknade.
Jag kom precis in från snö"kaoset" och började direkt med att plocka upp lamporna och ljusen som jag köpte på marknaden i thailand och sitter för tillfället i ett mörkt men bitvis upplyst rum. Jag lever och mår. Likaså gör mina vänner på skulderbladet. Mina fina fina fåglar som jag fortfarande är lika kär i.
Magsjukan eller vad den nu vill kalla sig stannade kvar ett bra tag men nu verkar det som att det är gone went gone och jag kan åka till skolan imorgon. Det negativa, att jag ser ut som en sönderfjällad torsk och inte ashet och brun. Jag ska dessutom visa upp mina nya vänner på skulderbladet för alla i hela skolan, varför inte alla i hela världen? Och så ska jag skriva ett dumt omprov, men det kan jag gott göra. Just nu väntar jag på att Sofia ska ringa upp mig så vi kan göra klart vårt arbete som helt plötsligt ska in ikväll. Det finaste som finns är framförhållningen.
Förövrigt så sitter jag just nu och lyssnar på Håkan samtidigt som jag lutar underarmarna mot rättskunskapsboken, allt för att inte glömma bort den. Eller honom. Vill ni veta en sak? Jag har fem månader kvar på gymnasiet och det är ingenting. Det är ett nytt år och jag ska satsa no matter what.
Hur gärna man än vill stanna i värmen är det alltid lika skönt när man stiger innanför dörren och när man får lägga sig i sin egen säng. Jag har haft en underbar vecka förövrigt.
Hej alla kära. Imorgon åker jag hem och gissa vad Jennie åkte på inatt? Jo det svårt undvikliga men något som jag varit nonchalant mot, the one and only magsjukan. Ber till gudarna att den ska försvinna innan morgondagens hemresa.
