i'm not in any hurry to get anywhere
Jag vet inte ens vad det är. Men ibland pirrar det i magen och jag vet inte om det är för att jag känner mig komplett eller för att något saknas. Oklart & flummigt. Ibland önskar jag att allt stod skrivet, allt som ska hända. Men å andra sidan hur jävla tråkigt hade inte livet varit utan det oförutsägbara? Jag är glad. Väldigt glad förövrigt. Ibland är man inte tillräckligt tacksam över att man har så fina fina vänner som man har. Man fokuserar oftast mer på det som inte är lika fint. Synd. Men jag ska försöka att tänka om.
Jag hade ett så givande samtal med min kära vän Felicia igår. Hon inspirerar mig. Jävligt cool tjej faktiskt. Det finns många som inspirerar mig utan att ni kanske är medvetna om det. Jag ser upp till i princip alla som är så jävla bra. Och jag tycker ju att ni är bra fattar ni väl.
Min soulmate är förövrigt funnen. En manlig gestalt på vänskapsplanet. Nu måste jag städa för mamma och pappa skrev en arg lapp till mig. Aja. Hade ändå tänkt göra det.
Kommentarer
Trackback
