Jag vet inte ens vad det är. Men ibland pirrar det i magen och jag vet inte om det är för att jag känner mig komplett eller för att något saknas. Oklart & flummigt. Ibland önskar jag att allt stod skrivet, allt som ska hända. Men å andra sidan hur jävla tråkigt hade inte livet varit utan det oförutsägbara? Jag är glad. Väldigt glad förövrigt. Ibland är man inte tillräckligt tacksam över att man har så fina fina vänner som man har. Man fokuserar oftast mer på det som inte är lika fint. Synd. Men jag ska försöka att tänka om.
Jag hade ett så givande samtal med min kära vän Felicia igår. Hon inspirerar mig. Jävligt cool tjej faktiskt. Det finns många som inspirerar mig utan att ni kanske är medvetna om det. Jag ser upp till i princip alla som är så jävla bra. Och jag tycker ju att ni är bra fattar ni väl.
Min soulmate är förövrigt funnen. En manlig gestalt på vänskapsplanet. Nu måste jag städa för mamma och pappa skrev en arg lapp till mig. Aja. Hade ändå tänkt göra det.
Idag myste jag och Stefan omkring i endast strumpor på sista lektionen. Högstadie-feelingen kom tillbaka och det var rätt underbart. Alla dessa kolsvarta strumplästar som man kom hem med varje dag efter skolan, alla spotloskor man klev i och bara det att det var mer accepterat att ha fötterna uppe på stolen med tanke på att man inte smutsade ned något. Jag saknar inte högstadiet alls i det stora hela. Det har varit skönt att få komma bort från värmdö och vidga vyerna. Fick träffa helt nya människor som har blivit några av mina närmaste vänner. Underbara vänner. Ja nej jag ser alla milstolpar i livet som något positivt, trots att man vid varje förändring lastar av samt på någonting längs med vägen. Kommer ni ihåg min rädsla för förändringar? Jag tror att jag har blivit av med den. Fast kanske bara lite.
Jag kan fortfarande inte äta utan att må illa efter magsjukan i thailand och det gör mig frustrerad. Älskar ju mat nästan mer än allt annat. Med en viss överdrift. Det känns inte som att jag har haft en hel och jobbig skoldag på väldigt länge, fram tills idag. AAJ vad den chocken sved. Varför är det så psykiskt jobbigt att vara i skolan för? Hatar det lite väl mycket. Men jag har ju lovat mig själv att vara jätteduktig den här sista terminen i skolan och det får jag väl ta och försöka hålla.
Hade en trött skoldag. Jag som har lyckats hålla mig pigg och alert så länge blev aningen chockad när tröttheten plötsligt slog mig på käften. Efter skolan vandrade vi gata upp och gata ned i gamla stan. Jag och Sophia. Vi var inne i science fiction bokhandeln och jag kände mig missanpassad. Men det var rätt gulligt. Folk som går in så otroligt helhjärtat gällande sina intressen borde få en buss på kinden. Eller åtminstone en klapp på axeln. Till slut hamnade vi på ett Café nere i en källare och där satt vi i mörkret och njöt av varandras sällskap och av att täckningen på mobilen inte existerade för en gångs skull.
Fredagen den 13e alltså. Dagen alla fruktar och dagen då min storebror kom till världen.
Igår under skoldagen fick jag reda på att vi nästa dag, dvs idag, skulle ha ett prov. Det är något jag föredrar och ser som en fördel hos lärare, tydlighet och framförhållning. Men ack. Åkte direkt hem till Felicias lägenhet, lagade ungkarlsmat och råpluggade fram tills vi storknade.
Jag kom precis in från snö"kaoset" och började direkt med att plocka upp lamporna och ljusen som jag köpte på marknaden i thailand och sitter för tillfället i ett mörkt men bitvis upplyst rum. Jag lever och mår. Likaså gör mina vänner på skulderbladet. Mina fina fina fåglar som jag fortfarande är lika kär i.
Magsjukan eller vad den nu vill kalla sig stannade kvar ett bra tag men nu verkar det som att det är gone went gone och jag kan åka till skolan imorgon. Det negativa, att jag ser ut som en sönderfjällad torsk och inte ashet och brun. Jag ska dessutom visa upp mina nya vänner på skulderbladet för alla i hela skolan, varför inte alla i hela världen? Och så ska jag skriva ett dumt omprov, men det kan jag gott göra. Just nu väntar jag på att Sofia ska ringa upp mig så vi kan göra klart vårt arbete som helt plötsligt ska in ikväll. Det finaste som finns är framförhållningen.
Förövrigt så sitter jag just nu och lyssnar på Håkan samtidigt som jag lutar underarmarna mot rättskunskapsboken, allt för att inte glömma bort den. Eller honom. Vill ni veta en sak? Jag har fem månader kvar på gymnasiet och det är ingenting. Det är ett nytt år och jag ska satsa no matter what.
Hur gärna man än vill stanna i värmen är det alltid lika skönt när man stiger innanför dörren och när man får lägga sig i sin egen säng. Jag har haft en underbar vecka förövrigt.
Hej alla kära. Imorgon åker jag hem och gissa vad Jennie åkte på inatt? Jo det svårt undvikliga men något som jag varit nonchalant mot, the one and only magsjukan. Ber till gudarna att den ska försvinna innan morgondagens hemresa.
Hej vänner. Ni får höra från mig tidigare än förväntat då vi har gratis wi-fi på hotellet. För tillfället ligger jag vid poolen och har gjort ett bra jävla tag. Vi kom hit till hotellet vid 07:30 thailändsk tid och har varit vakna i lite mer än 24 timmar.
Idag är det även nyårsafton och jag kommer få påbörja det nya året innan er.
Hej igen. Varför försöker man forma om sig själv för att uppfylla alla krav? Varför får man för sig att man tycker saker man egentligen inte tycker bara för att det är mer rätt. Jag tycker i princip ingenting om någonting här i världen. Jag vet liksom inte hur jag ska gå tillväga för att veta vad jag tycker om tunga jävla frågor. Ja, jag vågar typ inte testa mig fram.
Är inte det lite jobbigt egentligen? Att folk strävar efter folks godkännanden och samtycke? Jag är en folk. Du är en folk. Och sen det här med ideal. Vill man inte bara sudda ut alla fördomar, förutfattade meningar och ideal och börja om på ruta ett? Visst vill man!?
Ligger i sängen och försöker hålla ögonen öppna. Om mindre än en vecka kommer jag befinna mig bland billig ananas på en fin strand i Thailand. Jag längtar så det gör lite ont i magen av allt pirr. En sak till bara, jag skulle vilja vara vuxen, typ 30, för en vecka. Omotiverat. Vill det bara.
