.

zxefffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffx.

Jag har så jävla vettiga kompisar. Dom är bra och naturliga och alldeles sjukt himla bra!

Shallelujah. Vad mer ska jag säga?

Hemma med titeln "spanska mästare", om det nu är möjligt för ett lag från Sverige. Hur som helst har resan var skön och bra men ångesten hann ikapp mig så fort jag klev av flygplanet. Jag måste lära mig hantera jobbiga människor, kommer dö för tidigt annars. Idag skulle vi ha paddlat men på grund av stormen slapp vi som tur var det. Om cirka en vecka ska min läkare ringa mig och förhoppningsvis kan hon göra något åt detta för just nu känns det bara som att det går utför. Kommer inte orka med detta året utan någon typ av förbättring. Tjolahopp nu ska jag duscha och sova och hålla tummarna på att imorgon kommer bli jävligt mycket bättre.

Imorgon ska jag äntligen(ironiskt nog) få göra min gastroskopi. En slang ska via munnen ned till magen där dom ska kolla varför jag inte tar upp vitamin b12. Förhoppningsvis hittar dom felet så jag kan komma ifrån mitt turbulenta humör och ständiga trötthet. Det skulle sitta asfint. Nu ska jag räkna matte. C. ye.

Min kväll igår var väldigt bra, många mysfaktorer på en och samma gång. Den inleddes med en dejt på en grekis restaurang tillsammans med bästa vännen, efter att ha sträckt höften inne på toaletten begav vi oss vidare till Snaps, mötte upp Minna och Tea, och njöt av kanske en av dom sista kvällarna man kan sitta där. Efter en, kanske två ilningar genom våra kroppar bestämde vi oss för att hitta ett mer uppvärmt ställe samt fylla på lasten. Julian och Nils kom stiligt uppklädda till vår undsättning och på deras direktiv vandrade vi upp till mose backe och södra teatern där vi "via kontakter" kom in trots åldersgränsen på 20. Väl uppe i lokalen inser vi att målgruppen på detta ställe var betydligen högre än 20, men vi ville pröva våra vingar och begav oss en trappa upp till "festvåningen" (som vi trodde tillhörde krogen det också). Ute på balkongen där det var utsikt över hela stockholm stod både mormödrar, fastrar och brorsöner och vi kände oss missplacerade men var fortfarande villiga att pröva våra vingar. Efter att ha gått omkring och snyltat på både utsikt och nachochips började vi koppla att mormor 80 år inte brukar gå ut särskilt ofta, samtidigt kommer en bartender fram och säger "hallå tjejer, det här är en bröllopsfest". "Sorry man" sa vi och drog ned till lokalen där det var Latina-Tema. Något för steffe. En kille kom fram och sa "tjejen, inte för att jag tror att jag kan läsa av folks auror. MEN du är nybliven singel". EH AAH. Det var läskigt och sen började han bara ragga så jag sa "tjeeråå". Sen drog vi på en promenad på söder och hittade en fest på en balkong. Vi fick däremot delta på avstånd nedanför den. En kille som sjöng som en gud fick välja om han ville ha mig eller Julian. Han valde Julian. Idag har jag sovit och nyst i intervaller och ikväll är det idol. Tacka Gudarna!

Måste släppa på tyglarna. Koppla bort vad som är rätt och vad som är fel och ha nuet i fokus. Sluta förstora upp och sluta få panik. Sluta bli rädd för att folk ska tycka att jag har gjort fel. För vad gör det om tusen år? Det här året ska jag följa lusten. För det gör jag inget fel i. Jag är en bra människa som alltid vill alla gott, kanske ska jag passa på att känna mig duktig och jävligt värd lite bra självkänsla och börja tro och lita på mig själv. För det kan jag göra. Nu kör vi igång början på det nya, bättre.

Jag känner mig rätt så tillfreds med hela den här skolsituationen nu bortsett från dagens frustrationer som vi behåller osagda. Skivan är bokad och projektarbetet har sparkats igång. Mössprovning inom en ytterst snar framtid och veckorna kan räknas ned till dagen med stort D. Just nu vill jag bort från den där skolan samtidigt som jag vill att mamma ska sluta skicka invites på wordfeud. Har utvidgat mitt sociala nätverk och upptäckt att det finns så mycket intressant hos människor. Har gjort mitt på sommar! för säsongen då jag aldrig i mitt liv sätter foten i den 20 meter långa toalettkön igen. Aldrig mer. Förrän nästa sommar.

Att det redan är den 22 Augusti och att skolan börjar imorgon känns absurt. Men det är ju som alltid. Har man lov så känns resten av årets verklighet så sjukt långt borta. Nu idag har jag ångest och ont i magen, inte bara för att jag inte vill tillbaka, utan för att det här tar slut. Lugnet före stormen. När man väl sitter där om några månader, mitt inne i verkligheten och råpluggar inför matteprovet dagen efter, då kommer det kännas som att ett sommarlov absolut inte har existerat. Om cirka 9-10 månader är det dock slut på skiten för ett tag. Jag ska inte plugga igen förrän jag känner mig extremt jävla motiverad och säker på min sak. För er 96or som säkerligen inte läser min blogg, välj för guds skull en linje som ni vet att ni kommer brinna för, inte bara någon i mängden för att du inte vågar brinna för något. Ett klokt råd homosapiens emellan. Och på tal om det där med att brinna för något, jag ska vänta med att boka min tatuering tills jag är HEELT säker på vad jag vill göra. Känns så onödigt annars. 

Jag är så totalt död man bara kan bli. I fredags var tanken att vi skulle gå ut men pga otaggade tjejer körde vi på en filmkväll istället. En filmkväll som slutade 05.00 och gav oss cirka fyra timmars sömn. Igår åkte vi till sommar för att fira Martin. På planeringen stod det tidig hemgång, men istället blev det en lång, lång och en senare än beräknad hemgång. Efter ytterligare cirka fyra timmars sömn gick jag imorse upp och jobbade i min egna lilla värld. Sedan dess har jag powernapat till och från sedan klockan 3. Är totalt jävla död. Över och ut och jag vet inte varför jag skrev detta totalt innehållsfattiga inlägget.

Man borde inte få må såhär när man kvällen innan dissade en utgång för filmkväll. Det är orättvist. Huvudet dunkar efter några få timmars sömn. Men det där skiter vi i just nu och åker istället in och bokar min efterlängtade taueringstid!!!