.

Att det redan är den 22 Augusti och att skolan börjar imorgon känns absurt. Men det är ju som alltid. Har man lov så känns resten av årets verklighet så sjukt långt borta. Nu idag har jag ångest och ont i magen, inte bara för att jag inte vill tillbaka, utan för att det här tar slut. Lugnet före stormen. När man väl sitter där om några månader, mitt inne i verkligheten och råpluggar inför matteprovet dagen efter, då kommer det kännas som att ett sommarlov absolut inte har existerat. Om cirka 9-10 månader är det dock slut på skiten för ett tag. Jag ska inte plugga igen förrän jag känner mig extremt jävla motiverad och säker på min sak. För er 96or som säkerligen inte läser min blogg, välj för guds skull en linje som ni vet att ni kommer brinna för, inte bara någon i mängden för att du inte vågar brinna för något. Ett klokt råd homosapiens emellan. Och på tal om det där med att brinna för något, jag ska vänta med att boka min tatuering tills jag är HEELT säker på vad jag vill göra. Känns så onödigt annars.