Gick på varenda liten fläck av södermalm igårkväll med mallan och hans-åke för att sedan värma mig inne på Grands biosalong till filmen "a dangerous method" tillsammans med Stefan och Sofia. Jag älskar den här tiden på året när det är mörkt en stor del av dygnet och när man fryser men bara lagom mycket.
Jag har svårt för att vara en produktiv själ på mina lediga dagar och minsta lilla ansträngning ger mig en bra känsla i magen. Idag har jag hunnit med att svänga förbi vårdcentralen, stanna till vid ica, göra en liten uppsats på ett A4 samt pluggat till psykologiprovet. Och då är jag ändå stressad nu istället för att ha använt mig av dagen på ett bättre sätt. Hur lär man sig att vara produktiv och helt enkelt bäst i hela jävla världen?
På söndag är det första advent och för första gången på några år kommer jag få uppleva en svensk jul igen. Trots att jag har saknat julskinkan och klapparna skulle jag aldrig ha bytt ut mina senaste jular mot en svensk version. Vissa säger "jag skulle ha blivit arg på mina föräldrar om jag behövde resa istället för att få julklappar" och då känner jag bara, VA? För mig är en upplevelse mycket mer värd än några julklappar som man ändå har tröttnat på efter några veckor. Resor etsar sig fast och hänger kvar. Dock kommer jag inte behöva vara utan värme det här jullovet heller då vi åker till Thailand strax innan nyårsafton, vilket innebär att jag återigen slipper den där nyårsstressen som mina kompisar har haft ett bra tag redan. Hehe.
Idag fyller vår allas Sofia NITTON år. Just nu är vi förhoppningsvis ute på fasching och dansar rumporna av oss allihopa, vilket även betyder att det här inlägget är tidsinställt. För tillfället är klockan 17:00 och jag och Malin håller på att fixa oss inför födelsedagsmiddagen. Vet ni vad hon ska få av oss i födelsedagspresent? Förra årets present som jag och Malin aldrig hann ge till henne. Vi lever billig om man säger så.
Jag har känt, eller ja känt till Sofia i 2,5 år men det är inte förrän nu den här hösten som vi har kommit varandra närmare än närmast och ja fått uppleva en del sjuka saker tillsammans. Trots att hon mår vara den mest bittra människan på denna jord så är hon sjukt jävla bra.
Hoppas du får en fortsatt bra födelsedag i bakistillståndet. HEHE.
Fick reda på för några dagar sedan att jag ska ta mina b12-tabletter RESTEN AV MITT FUCKING LIV. Vet ni hur lång tid det är? Har inte sett allvaret i brist av den här vitaminen innan då det inte drabbar mig mer i nuläget än att jag är extra trött, blir lätt illamående och lättretlig med mera. Men i längden kan jag få svårare att skaffa barn, mitt nervsystem kan försämras och en hel del annat. I och med att vi upptäckte bristen så pass tidigt och redan har börjat behandla den hoppas jag inte att dessa symptom kommer drabba mig. Men man är ju ändå lite orolig. Det som händer är att röda blodkroppar inte kan bildas i samma mängd när personen bland annat har brist på vitamin b12, vilket gör att man får blodbrist.
Jag kan beskriva mig själv som en teaser. Ena dagen uppdaterar jag ungefär hundra gånger och både jag och ni tror att en förändring har skett, att jag, jennie, bloggaren är tillbaka. Sen är dagen över och uppdateringarna likaså. Men jag ser det på så sätt att det är bättre än absolut ingenting. För det är det väl?
Hoppbilder handlar om att aldrig riktigt ska lyfta från marken.
Jag tänker "åååh det här ska jag blogga om!!". Men för att jag inte ska glömma bort det twittrar jag om det istället och KABOOM var bloggidéen borta. Jag vill ju inte vara en jävla copycat mot mig själv, för det vore minst sagt tragiskt. Därför hänvisar jag er återigen till twitter där ni kan läsa om mina ups and downs, skoldagar, sömnlösa nätter, bussresor och toalettbesök. Kan bli kul om man gör det till något kul. https://twitter.com/#!/rocklarsson .
Stallet, hästarna och skiten var den största delen av mitt liv fram tills jag var runt 14-15 år gammal. Är det inte jävligt sjukt hur något så stort kan få ett abdrupt slut? Jag måste erkänna, trots att hästar är töntiga, att jag saknar det jävligt mycket. Man levde ett helt annat liv där ute med helt andra människor och rutiner. Jag älskade det.
Du heter: Jennie Larsson Smeknamn: Rocklarsson, Larssa Låt som du när du är ledsen sörjer till: Sätter snarare på något upptempo som gör mig glad. Beroende av: Vänner, närhet, pussar. Vad tror folk om dig? Jävligt svår fråga för mig att svara på. Men jag vet att folk hittills lätt beskriver mig som glad. Jävligt tråkig synonym till Jennie om ni frågar mig och har gjort allt i min makt för att istället bli en bitterfitta. Jag har även fått höra ofta att jag är mystiskt? Stämmer det? Ja, men jo, jag är jävligt bra på att skratta mycket och med små ögon åtminstone. Det där om att jag är mystiskt vågar jag inte uttala mig om. Antar att det folk syftar på att jag är sluten gentemot människor jag inte känner tillit inför. Vad får du oftast komplimanger för? I min umgängeskrets ger vi inte komplimanger. Vi vet att vi är snygga respektive fula ändå. Hur imponerar man på dig? Man är inget annat än sig själv och "sig själv" får gärna innebära jävligt konstig med en dos normalitet i. Brukar du skratta för dig själv? När något är roligt, då skrattar jag. Spelar ingen roll om jag går i flock människor, ensam. Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Aaaa, svara jag har djuriskes". Vet fortfarande inte vad djuriskes är för något. Var bor du? På värmdö. Nära till skogen och 25 minuter buss till hufvudstaden. Trivs du där? Jag trivs i stockholm ja. Men trivs nog bättre någon annanstans. Har du haft sex idag? Nej, vem vill ligga med en smittbärare? Hur svarar du i mobilen? Beror helt på vem det är. Oftast säger jag något cleant som "tja". Vem ringde du senast? Sofia Sandwall Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Jag är ett retard som inte vet hur bar mitzva stavas. Antal timmar sömn inatt? PaLLa räkna Sov du ensam? Klart jag inte gjorde. Vad tror ni jag har mina spöken till? Brukar du komma i tid? Ägaren till den här bloggen råkar vara världens största tidspessimist. Hur känner du dig nu? Förvirrad, oförberedd, trött, sjuk och pirrig. Vanligaste färg på dina kläder? Jag försöker färga till mig, men svart. Vad tycker du om fötter? Så länge dom inte är i min mun hyser jag inget agg. Vad saknar du? En fet jävla ashärlig resa. Hade du en bra kväll igår? eh aa visst. sjdå? När brukar du oftast gå och lägga dig? För tidigt. Därför känns 23:50 jävligt utmanande. Är du blyg? Innerst inne är jag det. Vissa läser av det, andra inte. Sysslar du med någon idrott? INNEBANDY Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Blir mest äcklad av frågan och påmind om snusket som sa det till mig i malmö. Har du spytt offentligt? Haha, ja. Råkar vara en av alla mina specialiteter. Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Jag sitter redan som en man, står redan upp när jag kissar, känner mig inte sugen på att ragga på tjejer. Skulle kanske passa på att äta extra mycket. Är du nöjd med ditt liv? Ja det skulle jag vilja påstå att jag är!
Vad är det värsta du vet? Det värsta jag vet är äcklig mat som man måste äta för att vara artig. Har du bra vänner och äkta vänskap? DU! om jag har! Vad är det finaste du fått? Jag har fått massa fina saker. Men jag kommer ihåg att jag grät när emma och Fanny läste en dikt till mig på min 18-års dag. Jag var så rörd för att alla var samlade för min skull. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Twitter. När grät du senast? oj, jag gråter typ varje dag ju. Vill du gifta dig? Jag tror faktiskt att jag vill det. Vill du ha barn: JA Är du musikalisk? Trots alla dessa år som singer in a band vill jag inte påstå det. Ser det mer som ett brinnande intresse än en kunskap.
Ibland känner jag mig som ett svin som varken har mod eller hjärna för att kunna förklara vissa saker. Trots att jag talar sanning känner jag skuld när denna sanning får en ny innebörd. Saker händer av sig själva och då har medvetandet absolut ingenting att säga till om. Varför jag ger mig själv stämpeln som skurk pga detta vet jag inte. Jag är proffs på att se mig själv genom andras ögon, trots att jag ofta då ser så jävla fel. Det största felet jag gör i det hela är att jag är för snäll för att vilja såra någon att det i slutändan är precis vad som händer. Ni vet att tankar man tänker, de förändras förr eller senare. Känslor man känner, de förändras för eller senare och saker ni säger kommer ni aldrig kunna stå för livet ut. Men inte tusan gör ni något fel med det.
är så jävla kass och omotiverad att jag till och med sätter mig och gör en ny design när allt jag behöver göra är att plugga. JAG SOM INTE ENS BRYR MIG OM DIG MIN GAMLA FLAMMA! get over it. get over us.
Det här är precis vad jag inte har tid med just nu. Alla små små tidsfördriv får mig att hoppa av lycka och skjuter därmed upp slutplugget ännu mer. Imorgon måste jag gå till skolan och skriva prov, ett prov som jag inte känner mig förberedd inför. Vem bryr sig egentligen, på riktigt, om religioner. Okej, jag bryr mig. Men under press är absolut ingenting roligt.
Jag växer förövrigt fast här hemma i stockholm. Vill ut och resa. Vartsomhelst. Hursomhelst.
Det är väldigt olägligt att åka på att vara sjuk just nu. Tusen saker i skolan samtidigt som jag måste komma igång med innebandyn igen. Lite mer än sju månader kvar till studenten och nattens dröm bestod av att jag flyttade hemifrån. Så otroligt jävla trött på skolan och att vara bunden till något som inte lockar.
Sista dagen och kvällen på lovet och jag ska plugga och bli frisk. Och äta asgod mat. Mitt lov har varit så jävla nyttigt för mig. Några jobbpass och massa massa mys som har fått mig att hitta lite lugn igen.
Igårkväll var jag och Sofia på skogskyrkogården. Min mormor finns där, i en minneslund. Vi vandrade omkring, kollade på människor, ljus och alla omskötta gravar i två timmar. Det var så fint, så otroligt himla fint. Döden skrämmer mig så himla mycket och jag gråter lätt av bara tanken att någon nära skulle dö. Samtidigt, utan den hade det fina man fick vara med om igår, det fina med att människor faktiskt bryr sig om varandra, aldrig ägt rum. Jag blev jätterörd.