.

Ibland känner jag mig som ett svin som varken har mod eller hjärna för att kunna förklara vissa saker. Trots att jag talar sanning känner jag skuld när denna sanning får en ny innebörd. Saker händer av sig själva och då har medvetandet absolut ingenting att säga till om. Varför jag ger mig själv stämpeln som skurk pga detta vet jag inte. Jag är proffs på att se mig själv genom andras ögon, trots att jag ofta då ser så jävla fel. Det största felet jag gör i det hela är att jag är för snäll för att vilja såra någon att det i slutändan är precis vad som händer. Ni vet att tankar man tänker, de förändras förr eller senare. Känslor man känner, de förändras för eller senare och saker ni säger kommer ni aldrig kunna stå för livet ut. Men inte tusan gör ni något fel med det.