.

Igårkväll var jag och Sofia på skogskyrkogården. Min mormor finns där, i en minneslund. Vi vandrade omkring, kollade på människor, ljus och alla omskötta gravar i två timmar. Det var så fint, så otroligt himla fint. Döden skrämmer mig så himla mycket och jag gråter lätt av bara tanken att någon nära skulle dö. Samtidigt, utan den hade det fina man fick vara med om igår, det fina med att människor faktiskt bryr sig om varandra, aldrig ägt rum. Jag blev jätterörd.