.

Måste fortsätta mitt föregående inlägg. Snarare förklara och försvara. Anledningen till att jag stup i kvarten skriver ut att jag mår dåligt är inte för att få uppmärksamhet. Absolut inte. För så allvarligt dåligt mår jag inte alls. Jag skriver av mig, agerar bollplank med mig själv för att på något sätt få ut det som jag ändå inte kan sätta ord på. Jag tror att jag ser mig själv med samma blick som ni ser mig "eh, vad håller hon på med?". JAG VET ATT JAG SER LÖJLIG UT! Jag vet det. Allt det här tyder antagligen på att jag har en bra bit till att vandra innan jag hittar den där självkänslan. Vill skriva av mig mer men ska sätta punkt nu.