.

Tidigare idag gick jag och Malin omkring i nacka forum. Glada och allmänt positiva till livets existens. Helt plötsligt, cirka fem meter framför oss står en kille. Tänk er ungefär 183,5 cm lång, lockigt mörkt hår, en aning solbränd hy och mörka ögon. Har ni honom framför er nu? Perfekt.

Han: Excuse mi, yo hav a verri pritti face. Yes, everything is verry pritti. But yor hair? not complitli pritti.
Jag: aaa okeeey...
Han: Do yo hav a minit?
Jag: No. (jätte bitter och lite generad vänder jag på klacken och går därifrån.)

Mår han bättre nu? Kommer han kunna sova gott i natt med en rent och jävligt glatt samvete? För hans egen skull hoppas jag att han verkligen inte kan det. Sen att det antagligen ingår i hans jobb att först gå fram och ge en komplimang som leder en bort i tankarna för att snabbt efter slå ett hårt slag i magen, det ger jag självaste fan i. Jävla jävel.