.

Dagen med Vera har sett ut följande;

Vi möts upp inne i stan, köper oss en varsin cola och glass och knatar sedan mot kungsträdgården för att se vad som händer där. Då möts vi av en massa applåder och entusiastiska skrik. Eller ja, det var ju inte vi som möttes av applåderna och de entusiastiska skriken, utan det var....(andas)....... EN JAPANSK ALLSÅNG! Japp, ni såg verkligen rätt. Jag och Vera tyckte att detta var förbaskat intressant och beslutade oss för att ansluta oss till den beundrande publiken. PÅ scenen stod fyra blonda svenskar och ledde den japanska allsången, bortsett från det knackiga uttalet är dom verkligen värda en eloge, (säger hon som absolut kan japanska).

När vi känner att vi fått nog av detta vandrar vi vidare och hittar då ett tält med japans kareoke. Vera erbjöd sig själv att filma mig om jag sjöng. Jag sa "tack, men nej tack". När vi då ÄNTLIGEN tänkte lämna den, för oss, väldigt ovana miljön ser vi pikachu i egen hög jävla person. TYP. Efter en timmas stirrande och dreglande knatar vi faktiskt därifrån, på riktigt.

Efter detta stötte vi på Cicci och hennes vän Lydia. Mer om det kan ni läsa här. Och jag lovar er att det är fett värt det!