.

Vi tjejer har en tendens till att gråta utan en vidare anledning. Och jag är absolut inte ett undantag. Som igår när jag fick en boll i fejjan av *anonym*(Dennis), började tårarna rinna innan jag ens hann tänka på att dem gjorde det. Jag försökte desperat att sluta, jag grät inte pga smärtan, utan jag grät för att jag inte kunde hejda det. Jag menar, den röda färgen som så fint täckte halva ansiktet efter bollträffen försvann så fort jag sminkade över det, likaså smärtan. Och nej, jag menade inte att smärtan försvann efter att jag sminkade över den, ni förstår grejen, att den försvann snabbt.

Och jag har rätt så mycket problem med mina ben just nu. Innan matchen mot p-95 i torsdags hade jag ont redan i skolan av att bara gå, men jag hade bestämt mig för att träna för att det ju är så roligt. Sen väl på uppvärmningen kunde jag inte springa ordentligt. Så jag gick och satte mig på en bänk och började småböla för att jag blev så förbannad över att jag inte kunde spela, alltså ännu en gång inte pga smärtan.

Ni förstår nog det sjuka med det här. Det är så mesigt, och det är otroligt vanligt bland tjejer att bara gråta för att man blir chockad, besviken, arg, de flesta känslorna. So, dont mess with a girl om du inte kan simma.