.

jag kom gråtandes till min pappa och sa att min kamera hade valt att lämna oss. Han tog då kameran i sina händer, frågade mig var laddaren till den var. Han satt därefter och mumlade en massa trollformler ett tag. Helt plötsligt hörde jag det bekanta ljudet av när kameran sätts på. Jag slet mig från Winnerbäcks vackra musik och vände mig om. Där satt han, min Pappa, messias och höll en lite mer laddad och fungerande kamera i sina händer... Det är magisk

På bilden ser ni föresten en "obekant" tjej, två senila hundar och min far för några år sedan.