.

Idag på bussen på väg hem från skolan satt det en medelålders tant bredvid mig. Jag beundrar henne starkt. Om man nu vet med sig att man har någon ovana/vana så håller man sig oftast så långt ifrån den som möjligt, åtminstonde på offentliga platser. Men denna kvinna satt och snarkade stolt. Inga små diskreta snarkningar som ni vet att man kan få om man är en aning täppt i näsan eller liknande. Utan rejäla manssnarkningar. Jag beundrar henne för att hon vågar ta sig en tupplur på bussen trots att hon vet om att hon snarkar. Sen om hon nu vet om att hon snarkar eller inte vet jag ju iof inte... men då blir det inte samma sak, och då måste jag skriva om hela denna helt meningslösa men samtidgt betydelsefulla texten.

såhär ser det nog ut hemma hos denna kvinna, fast ombytta roller.