.

sitter här och lyssnar på Leona Lewis och har en sådan där konstig känsla i magen som vanligt. Ni anar inte hur stor betydelse musik har när det gäller mina kvinnliga humörsvägningar. Nu känner jag för att tömma mig ut och in, sluta bekymra mig över småsaker som man normalt kan ta med en klackspark. Ni förstår nog i princip, eller ja, mina feminina läsare förstår nog. Hela detta inlägget kommer bli hur rörigt som helst. Men det finns det en anledning till. Jag har inte en känsla, jag vet inte ens vad jag försöker skriva om. Men det är det som är grejen med att ha en blogg, att skriva av sig. Ibland vill jag vara rolig, dela med mig av saker som jag själv kan skratta åt. Men nu, nu känner jag inte för att vara glad och skratta. Jag känner för att vara tom eller full. Inte något sådant förvirrat mellanting.

Som ni märker och som jag är fullt medveten om så har jag inget att klaga på. Inget att vara ledsen eller arg över. Jag har flera superduper underbara kompisar, jag har en fin familj som ställer upp för mig. Men alla människor har nedgångar, det tillhör "naturens lagar". Och jag kan tänka för mycket, lite för mycket lite för ofta. Det resulterar till sådana här inlägg, vanligtvis raderas de. Men varför inte bara publicera och vissa en annan sida, just for fun. NEJ JUSTEFAN! inte for fun, jag skulle ju sluta vara rolig. Vi ändrar på det, bara för att ni ska ha något att fråga om!