.

Jag måste lära mig hantera stress. Alltid finns det något jag stressar över och har jag inget att stressa över blir jag stressad av det. Ibland önskar jag att det gick att bara stänga av hjärnan och låta pulsen slå i normal takt. På tisdag är det dags för nästa tenta och jag har hittills klarat alla tentor. Alla tentor = två stycken. Ingen större bedrift direkt, men jag måste ändå erkänna att jag är jävligt nöjd. 

 

När jag bestämde mig för att börja plugga igen gick jag in med inställningen att nollningen kommer vara rolig, men plugget, det är nog för svårt för mig. Så tänkte jag. Men för-i-helvete. Jag är 21 år och det är dags för mig att sluta ifrågasätta mig själv. Det här går ju bra förfan. 

 

Jag tror att en stor bidragande faktor till min höga ambitionsnivå är att jag flyttade ifrån mitt liv. Vad grovt skrivet av mig. Livet följde såklart med, annars är det ju svårt att leva det. Men att lämna jobb, familj, pojkvän och vänner gav mig helt plötsligt möjligheten att lägga 100 % på studierna. Lolz. Som OM att jag lägger all min tid på att plugga, men ni förstår nog. 

 

"Ni" förresten. Ni finns ju inte riktigt just nu. Ingen vet att jag har börjat titta in här igen för att låta fingarna motionera lite. 

 

 

Wow. Det är alltså 577 dagar sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg. Minns knappt att jag fanns för 577 dagar sedan. Sist jag skrev var jag väl mitt inne i mitt första sabbatsår som kom att bli ett av två. Det hände inte så mycket under dessa två åren mer än att jag jobbade på ICA och flyttade hemifrån och blev sambo. Nu i skrivande stund har jag flyttat ännu en gång, hela vägen till Kalmar. Bort från min Jack, min familj och mina vänner. Men kanske främst bort från min bekanta rädsla för förändringar.Shit vad bra det här har varit för mig. Och det här med distansförhållande är ju faktiskt inget dåligt. Det är klart att man saknar varandra, mest hela tiden, men det förstärker ju mest bandet.

 

Vad jag gör i Kalmar? Ja. Jag har tagit upp studierna igen, fått tillbaka rutinen in i mitt liv igen och rår om mig själv. Det är vad jag gör om dagarna. Varför jag sitter här och skriver i min extremt gamla blogg vars lösenord jag knappt kom på ens efter tio försök? Hur hopplöst det än må kännas när man sitter med en blogg och fyller den med totalt ointressant innehåll för omgivningen, så är det lite terapi det här. 

 

Oj oj nu ringer min nya vän Danderyd-Jossan på dörren. Måste värna om mitt sociala umgänge här borta också så mutar med kaffe för att få lite besök.