.

I Söndags på ICA

Varannan dag funger min dator, och varannan inte. Trasiga dagar, som idag, då får jag blogglust. Fungerande dagar, som i förrgår, då sket jag fullaste faan i bloggen. Nu har jag blogglust, hittade en dator jag aldrig sett tidigare, men vet inte riktigt vad jag ska skriva. De senaste dagarna har jag växlat mellan sjuk och frisk då dom friska stunderna endast har varit en visionell inbillning för att jag ska ha kunnat hitta på saker. Snart är sommaren slut och det känns inte riktigt som att den ens har börjat. Snart börjar trean och jag känner mig på ett sätt motiverad. Mest motiverad till att ta studenten och helt plötsligt ha frihet. Det kommer bara finnas möjligheter. Dit man vill, dit åker man. Det man vill göra, det gör man. Nu vet jag att jag låter otroligt irrelevant, aningen naiv, men just nu har jag gärna den bilden för motivationes skull. Ikväll kommer sommarens hetaste allsång äga rum. FAAN att man inte är där. Carl Norén och Hoffe. Inte värt att missa.

Den här grejen med att hålla igång en blogg, jag vill fullfölja det, verkligen. På senaste tiden har jag mått upp, jag har mått ner och jag har fan mått åt alla håll och kanter. Inte utan anledning dock. Jag satte stopp vid fem underbara månader med kärlek tillsammans med Joakim för ungefär tre veckor sedan. Det tog hårt på mig. Hårdare än jag någonsin kunnat tro. Det är fortfarande jobbigt och kommer troligtvis vara ett bra tag framöver. Hela den situationen har satt mitt humör på turbulens. Bortsett från den händelsen har jag fått reda på att jag har brist på b12, något som orsakar både trötthet och deprission. Perfekt kombination på ett sommarlov. Jag försöker att bara ha kul och vara med mina vänner men samtidigt känner jag att jag inte är samma gamla jag. Jag vill verligen komma tillbaka och det ska jag göra. Tack för ert tålamod om jag har varit dålig på att höra av mig, kraften till att ta tag i saker som inte redan är inplanerade finns helt enkelt inte där just nu. Puss och hej jag tycker om er alla.

Jag har haft en underbar jävla mini-semester på ett hotell i hagaparken tillsammans med ett gäng för att fira Fanny. Visserligen stod hon för notan och planeringen. Det började igår med att vi åkte rib-båt vilket framkallade något likt en femårings exalterande leende hos mig. Det gick fort och vi flög och skärgården var fin. Resten kan ni läsa på Fannys blogg som finns under fliken länkar. Slutligen vill jag fråga hur fan man bloggar från iPhonen.

Nu är dagen kommen. Du vet dagen. Dagen med stort D som inte en jävel har missat på grund av vårt tjat det senaste året. Visst slår det kanske inte Thuritz offentliga tjat i omklädningsrummet, men fan, bakom ridån har vi längtat som in i satan. Trots din skada, och trots denna plågsamma längtan till både körkort och flippning på alla stureplans uteställen, har det passerande året inneburit ett mentalt lugn för dig om jag förstår det rätt. Och tack vare ditt lugn, och tack vara ditt stöd har det året som har varit det mest stressiga och nervsammanbrytande för mig blivit lite lättare. Du ska veta att jag är evigt tacksam över att du alltid med omtanke finns en signal, eller en tweet, ifrån. Du är en riktigt fet vän, och du vet vilken innebörd det ordet har i detta samband. Här får du en sjuhukt tråkig film som jag har klippt ihop samtidigt som du desperat tjatat om att Blair inte har skrivit grattis på facebook och samtidigt som jag vet att du försöker via telepati tala om för mig att du väntar på det här inlägget. Så här har du det. Och grattis till teoriprovet, imorgon har du körkortet i din hand. Dvj.

Ikväll ska jag lämna Värmdö för första gången på en vecka och det känns mer än rätt. Det lönar sig inte att växa fast här ute bara för att jag har varit down in the downess. Idag har jag varit kyckling och ni får gärna hacka mig efter det här jag ska berätta nu. Jag var och tog blodprov för sisådär 7 timmar sedan, svimmade till, och känner mig fortfarande aningen snurrig. Jävla pussy. Men det där "tyck synd om mig" momentet hade jag på twitter strax efter händelsen så det skippar vi nu. På tal om underbara twitter, varför i helvete har ni inte lyssnat på mig och skaffat? Om gud har en avkomma som han har klämt ut med sin ädla nedre region så är avkomman fanimig twitter. Det finns inget mer underhållande om man är rastlös och desperat. Som sagt, Rocklarsson heter jag och jag är bäst. Over n out.