it's your flawless soul that bleeds my stone
Här om dagen var det ett halvår sedan jag och Jack smyghånglade på en efterfest med jobbkompisarna. Trots att vi hade jobbat tillsammans i tre år hade vi knappt pratat ordentligt med varandra förrän just denna kvällen. Det slutade med att vi stod där ensamma på ett tomt vardagsrumsgolv i norra sköndal och helt oprovocerat började kyssas. Nu har det alltså gått ett halvår sedan jag började träffa jordens finaste kille vars famn jag inte längre kan vara utan när jag ska sova. Det är rätt fantastiskt att vara såhär kär.
Kommentarer
Trackback