.

Nu ska jag berätta för er om en dag i våras då jag fortfarande gick i skolan och vi skulle ut och paddla kajak med klassen. Ett MVG-kriterie var att man skulle välta med kajaken i det maj-kalla vattnet för att sedan med hjälp av en kompis och dennes kajak ta sig upp igen.  Jag och Felicia parar ihop oss då vi tänker att vi är män nog att anta denna utmaning. 

 

Jag räknade till tre, gungade sidleds med kajaken och välte sedan runt och ned i vattnet. Vände tillbaka kajaken, hämtade tillbaka paddeln, simmade runt Felicias båt för att via den ta mig upp igen. Något gick dock fel och när jag precis skulle kliva över till min kajak tappade Felicia sitt fasta tag om den så jag plumsade i igen. Folket från bryggan skrattade och jag hade halvt panik på grund av det iskalla vattnet. Gjorde ett nytt försök och var nu uppe i min 99% vattenfyllda kajak. 

 

Nu var det Felicias tur och allt gick som det skulle så jag tog täten in mot bryggan igen då jag hörde ett plums bakom mig. Felicia hade vält. Hjälte och mån om mina vänners levande liv vände jag på min som sagt 99% vattenfyllda kajak. Problemet var att en 99% vattenfylld kajak med en amatör i sällan gör som amatören i fråga vill, vilket ledde till ännu ett plums och en hjälte mindre ovanpå vattenytan. Detta var alltså tredje gången jag låg i detta iskalla vatten, så när min lärare ropade "era jävla losers, simma in istället" gjorde jag precis det med tron att Felicia skulle följa mitt goda exempel. När jag klev upp för stegen sprang jag in till omklädningsrummet och bastun utan att kolla om min kompanjon hade överlevt detta äventyr eller ej. När jag ett antal minuter senare kom ut från omklädningsrummet med varma och torra kläder såg jag dock en Felicia ligga kvar ute i vattnet och jag kände mest att jag självmant tog initiativet till att frånta mig själv min titel som "hjälte".