Har fått klagomål gällande mitt glesa bloggande. Jag har en anledning till detta --> den värsta förkylningen ni kan tänka er har valt att bo i mig i mer än en vecka. Jag har alltså inte kunnat uttrycka mig på något annat sätt än "det är synd om mig" sedan förrförra torsdagen. För det är ju jävligt synd om mig. Eländig och äcklig och alldeles jävla ounderbar.
Jag hatar förkylningar. Så innerligt. Sitter just nu på bussen och varierar äckliga slemhostningar med smygharklingar och snörvlingar. Ingen har ju något jävla överseende heller utan kollar bara på mig som om jag var ett vandrade dödshotande äckelvirus. Vilket jag visserligen kanske är. Ingen vet.
Så nu har ni fått er uppdatering i form av klagosång.
Jag bara räknar dagarna och snart är vi där. Studenten. Hösten är väldigt oklar trots alla idéer och visioner. Hur ska man hinna med allt man vill göra tänker jag å ena sidan. Det är ju ingen stress tänker jag å andra sidan. Just nu känner jag att dragningskraften är Tyskland. Berlin. Eventuellt. Visst skulle Australien vara det ballaste i hela världen att åka till, men jag vet inte, Jennie ensam i Berlin är en bild som ser så jävla fin ut i mitt huvud just nu. Vad har ni andra blivande studentagande för planer?
I lördags var jag ännu en gång på fasching för att se Isak Strand. Det var episkt och sådär bra som det bara kan bli. Längst fram i mitten stod vi och blev till en början ett gäng fnissiga groupies. Efter kvällens huvudmoment förde vinden oss som vanligt till Ace - the place som man kalla för sitt hem numera. Nu ska jag kolla på bigbrother. Ha d gott.
